pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Vill ni uttryckligen säga ifrån detta? (Staaff sade: ja). Jag vill ha det fastslaget såsom
möjligt framtidsbruk.
Å k e r h i e l m : Må medge två punkter 1) Norge skall erkännas. 2) det andra motsatsen.
Då är klart, att senare passus avser avveckling: vi kan ju icke få förhandla om annat
än avvecklingsvillkor, om vi erkänt. Deras uttryck för ”rimligen” avser icke villkor för
erkännande, utan vad de vilja giva såsom fri och självständig stat.
B i l l i n g : Begreppen måste här bli klara. Då är ännu ett begrepp, som jag vill, att vi
skola vara på det fullt klara med. Är det någon skillnad mellan dessa två begreppen:
medgiva unionens upplösning eller giva erkännande av den situation i vilken Norge
försatt sig. Efter min uppfattning är det icke någon skillnad[.]
Ty det är på det sättet, som Sverige skulle medgiva upplösning, att det ger erkännande
åt vad som skett i Norge. Efter min uppfattning äro de två sakerna alldeles identiska.
Jag anser viktigt att det blir fullkomligt klart. Norge kan ställa fram två böner.
Sverige säger: den skall vi bevilja, men sedan blir frågan om, huruvida vi sedan kan
bevilja den först [?], om vi säga så: ja, de vilja begära förhandlingar: frågan om erkännande
blir resultatet. Huru skall sedan gå till? Detta skriver riksdagen. Skulle då icke,
när nu Norge underrättas om detta beslutet, det vara från norsk sida, som skulle komma
hemställan: vi vilja gå in på det, vi begära förhandlingar? Är det icke nödvändigt, att
sådant kommer?
Herrarna kan säga: det är en formalitet. Detta sade riksdagen, det meddelades Norge.
Skall icke då Norge komma och fråga: ”vi begära få förhandla på den basis?” Skulle
de icke svara på detta?
C a r l P e r s s o n : Jag yttrade mig icke igår om nytt storting. Jag tyckte i går uppskovet
var väl behövligt. Men jag tror icke man då tänkte på vad man skulle sätta i stället.
Jag skulle icke vilja stå i valet och kvalet. Men jag vill obetingat utesluta frågan om nytt
storting. Godkänner icke Staaffs formulering därför.
…”Någon förhandling kan icke utan riksdagens bifall komma till stånd”, säger K.M.
i sin prop.
Säger icke riksdagen med sitt svar: ”en urtima riksdag har icke behövt inkallas”.
P a l m s t i e r n a : I avseende på stortingets skrivelse: de komma att begära erkännande
hos alla andra stater: men här begära de väl upplösning av unionen av oss! Det är en annan
ställning. Jag skulle vilja ha frågan i tre punkter.
a) Om från Norge bör göras ny framställning, som innehåller antingen begäran om
upplösning, eller att de för sin del vilja upplösning unionen. Däri skulle ligga upprättelsen
för lagbrottet: det skulle vara ett villkor, icke farlig sak.
b) Begär man att detta skall ske av nyvalt storting.
499