pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
männen i sin uppfattning att skulle mycket väl gå an att göra allt vad de vilja gentemot
unionen och Sverige. Huru möjligt annat, när de vunnit terräng ena gången efter andra
inom Sveriges område och Sveriges folk. Nej, jag klagar icke över detta, vill hänföra
mig till faktiska och reella förhållanden.
Förslag, som framkommit.
Några förbigår jag såsom icke tänkbara att realisera.
1) Att försöka uppehålla hittillsvarande unionen genom maktmedel anser jag [icke] på
något sätt böra tillrådas. Även om vi skulle kunna besegra Norge – något som jag icke
förstår bedöma – kan jag icke därför tro på, att vi genom att ha besegrat Norge skulle
kunna behålla Norge. Det är icke så ofantligt stor skillnad i folkmängd, så att vi kunna
vid alla tillfällen och under alla eventualiteter anse oss kunna hålla Norge kvar i tvångsunionen.
Större länder ha, där proportionen mellan folkmängd är mera till fördel för
större landet, har dock haft svårigheter. England med Irland:
Vad nytta skulle det föra med sig i realiteten[? J]ag tror icke att skulle uppstå någon
lycka för varken den ena eller andra genom sådant tillvägagångssätt från Sveriges sida.
Lämnar det såsom otillämpligt.
2) Om vi icke vilja annat än på fredlig väg göra upp, skall det vara Norges folk, som
skall vara med om underhandlingar, som föras angående uppgörelsen. [D]et skall förhandlas
icke blott om uppgörelsens villkor, utan även om själva upplösningen skall ske.
Vad skulle man ha att vinna genom att vädja till folkomröstning eller genom val till
utomordentligt storting? Man skulle vinna tid, men för övrigt kan vi vara övertygade,
att vare sig [det] skulle bli offentlig folkomröstning, eller folkomröstning genom nya val
till särskilt storting, så kommer nog de valen att gå i den riktningen, att nya stortinget
blir precis detsamma, som nuvarande. Folkomröstning skulle utfalla på samma sätt.
Upphovsmännen skulle vara angelägna att få alla att rösta för [en] sådan mening. Såsom
yrkespolitiker skulle de icke sky några medel, även de näst[an] olovliga.
3) Ställa sig passiv, låta Norge självt smaka på svårigheterna. Avslå Kungl. Maj:ts förslag,
icke ge något annat istället. Men enligt uttalanden från åtskilliga håll, särskilt utlandet, är
detta icke tillrådligt därför, att om tidsutdräkten blir för lång, vinner Norge erkännande
på ett eller annat håll. Har Norge vunnit erkännande blott av en enda, kommer nog
andra makter sluta sig till, och så inträder den dag: vi behöva icke ert medgivande för
unionens upplösning. Icke kan vi ställa till så, det kan vi omöjligt göra. Framför allt
dem, som tala om nationaläran. De[t] vore den mest förnedrande ställning vi kunde
komma i, tycker jag.
361