pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Då finner jag blott att finnes två vägar. Herrarna ha talat om dessa, att icke skall tagas
till vapenmakt i den stora grundfrågan, men det föll något yttrande att skall uppställa
[villkor]; men då måste vara makt bakom ordet. Jag undrar, vad dessa villkor äro, då
man, om man släppa de stora, vill riskera, att man vill draga i härnad för något av dessa
villkor. Kan icke ens tillmäta det värdet åt något, som en orätt, men jag finner det orimligt,
att jag kan icke finna, att om det skett folkomröstning, man just vann någonting
med detta; man vann vad man tror att man vet förut, tvungit Norge till något som icke
låge inom dess grundlags råmärken utan att få vinna annat än att få nej. Får man nej i
någon fråga, som man satt på sin spets och nöjer sig med det, vad har jag vunnit annat
än ni har fel. Och vill jag ställa vapenmakt: ja, står jag på rätt grund där, gör jag klokt
däruti. Jag befriar Norges ledare från ett ansvar till folket inom Norge, genom att tvinga
dessa till att godkänna dem. Vad skulle de göra med sin nuvarande olagliga regering? Jag
tror jag måste sluta mig till det, att när man vill icke för det stora gå in på vapenmakt, så
kan man icke gå in på den för det som är mycket mindre, för de små staterna, vilka icke
ha den valör, på långa tider, även om de läggas [tagas?] ihop som det andra.
Vad vill man då?
Det är utväg: vi säga, nå väl, riksakten må upphävas, men vad det gäller det övriga,
vårt erkännande, så kan jag icke för min del fatta annat än att man gör icke en överenskommelse
med den personen eller personligheten, vilken har trampat all grundlag
enligt ed och överenskommelse under sina fötter. För mig tilltalar den uppfattningen,
att: säga ifrån fritt: men ej underhandla, då illegitim regering. Vad händer? Jo, då är herrarna
rädda för utsikterna. Ja, låt dem erkänna! Icke för att laga svårigheter för Norge.
Men det är hårdt att se [fullt? konstigt ord] lag och rätt trampas under fötterna och icke
ens ha modet, att man åtar sig, låt vara en ekonomisk förlust under den tid, för att hävda
rätten, utan säga: vi släppa alltsamman.
Jag ser icke dessa svårigheter.
Vi lägga oss icke i norsk handling. Vi upphäva deras rikslag, göra dem fria att handla,
men med den, som så förbrutit sig mot oss, gör vi icke överenskommelser, förrän den är
legitim makt, med vilken vi kunna underhandla.
Vill man icke gå den vägen är resten mig likgiltig vilken man tar: underhandla före
eller efter.
Vad menas med legitim regering: regering, som är tillsatt efter andras konstitution
[sic!]. Det gör de på 8 dagar med sina metoder, kungadöme eller republik.
L u n d e b e r g : Jag tycker vi kommit något litet på sidan av ämnet. Vi går, tycks det,
ut från att upplösningen är fullbordat faktum, att endast några åtgärder för boskillnaden
skulle stå oss åter. Det är icke så mycket att undra på på grund av unionsledan. Men det
sätt varpå unionen tragiskt blivit upplöst, har helt visst gett oss något att tänka på, och
338