pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
genast formulera dessa fordringar såsom ultimatum. Man skall formulera dem så, att
man dels kan själv medgiva prutning och tillägg. Ty om vi tillkännagiva våra fordringar,
skall avbida, vilken verkan gör i Norge. En utländsk makt kan trycka på.
Men sedan kommit längre, kan vara fråga om vad som bör uppställas! Då överväga
noga, huruvida dessa punkter skall framställas såsom ultimatum; och huruvida detta bör
genomdrivas med vapenmakt, men detta på först långt senare stadium böra vi överlägga
om den saken …
Så fort som möjligt komma ur passiviteten; övergå till någon aktion vilket först ske
genom mobilisering. Vidare böra våra syften för denna aktion rättas efter våra maktmedel
och de utsikter, som komma att yppa sig på vår sida. Icke böra genast uppställa ultimatum,
icke något villkor såsom ultimativt, förrän vi uttömt alla möjligheter att enas
[om] vad vi vill. Det är större ära och framgång, om vi lyckas vinna vad vi vill utan att
anlita de skarpaste medlen.
D a n i e l P e r s s o n : Uti denna i vårt statsskick så djupt ingripande fråga torde tillkomma
en var av oss att så gott vi förstå yttra vår mening, ty endast därigenom kan
sammanjämkning bli möjlig. Ännu därtill icke ljusa utsikter. Den sista talaren hade en
massa detaljer, men samtliga voro givna av så mycken [?]
Alla synes vara eniga därom, att Norge begått brott mot sina grundlagar, [oläsbart
ord, börjar med k] författning, sin kung och sitt f.d. broderland Sverige. Alla eniga
därom, att det allas vår plikt mot oss själva, mot vårt fosterland, mot samtid och eftervärld
att söka göra vårt bästa för att på lyckligt sätt lösa frågan, så att vår ära, så vitt möjligt
är, blir bevarad och att samtliga nationer må finna att Sverige är både högsinnad och
kristlig nation. Om historiens vittnesbörd skall vara enda ledstjärnan då böra vi så fort
som möjligt gripa till kriget. Jag kan därför förstå de herrar som i talet om krig och
maktmedel mest däruti tycka sig höra svenska ord och eko från fosterländska bröst.
Palmstierna frågade: skulle vi tåla sådan skymf? Jag delar också den uppfattningen att det
är mycket svårt för oss att tåla denna skymf, men jag är övertygad om att allas vår
mening att icke vill tillfogas större skymf. Ty vi kunna uppställa villkor, som vi veta, att
norrmännen icke gå in på: vi måste då vara beredda på antingen en ny skymf eller, hade
jag så när sagt, vad värre är, ett krig. Ty huru detta krig skulle sluta, därom kan ingen av
oss döma.
Billing sade, att om vi skulle anställa folkomröstning om maktmedel, skulle bli stor
majoritet för den meningen. Jag hyser motsatt uppfattning om [det står ”om”; skall det
vara ”mot”?] biskopen, men det länder honom till heder, att, oaktat han har den uppfattningen,
ville han icke förorda krig, så vitt jag kunde förstå. Billing berörde den allrahögsta
auktoritet, men kunde icke anföra ett enda ord till stöd för maktåtgärd, så biskop
han är.
358