NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

kritiserat Chamberlain ryggade de inte tillbaka för att ta upp stridshandsken då
han försökte göra det hela till en personlig angelägenhet. Arbetarpartiets ledare
Attlee slutade sitt inlägg med: ”För att vinna detta krig måste vi ha andra män
vid rodret än dem som nu leder oss.” Till Chamberlains vädjan till nationen om
att offra, replikerade Lloyd George med att säga att Chamberlain borde föregå
nationen med ett gott exempel och offra sin ställning. Amiral Amery slutade sitt
inlägg med att citera Cromwells berömda avslutning av talet till det långa parlamentet:
”När det gäller det goda ni har kunnat uträtta, har ni suttit alltför
länge. Gå, säger jag, låt oss bli er kvitt. I Guds namn: Gå.” Inpiskningsmaskineriet
i torypartiet var så starkt att inte mer än 30–40 konservativa röstade med
oppositionen, och Chamberlain behöll en knapp majoritet. Några dagar senare
blev han i alla fall tvungen att avgå, då arbetarpartiet vägrade att låta sig representeras
i en regering Chamberlain.
Situationen i Nordnorge
Då regeringen kunnat samla sig i Nordnorge under första hälften av maj stod
den inför en rad nya och invecklade problem. Först och främst var det förhållandet
till de allierade som måste klarläggas. Det måste avgöras vems kriget om
Narvik egentligen var. Ifall det var de allierades krig om vägen till Sverige och
till järnet, eller om det var nonmännens krig om landets oberoende. Regeringen
tog inte ställning till detta obehagliga problem, utan slog sig till ro med att bägge
parter hade sammanfallande intresse av att erövra Narvik. De sköt med andra
ord ifrån sig detta principiella problem, eller uppsköt det.
Det är emellertid inte möjligt att undgå stora och principiella frågor genom
att uppskjuta avgörandet. Allra minst går det i krig. Konkret dök problemet upp
under striderna om Narvik genom frågan om vem som skulle ha överkommandot
i det militära fälttåget. För att kunna föra ett fälttåg på effektivt sätt är det en
militär nödvändighet att de olika vapenslagen och avdelningarna läggas under
ett enda överkommando. Om striderna om Narvik skulle vara ett norskt företag
måste de allierades styrkor underställas ett norskt överkommando, både av principiella
och av militära skäl. Detta blev aldrig gjort, fastän nödvändigheten av att
samordna styrkorna var iögonfallande.
Kommandomässigt sett var förhållandena i Narvik-avsnittet utomordentligt
brokiga. Där kämpade engelska och reguljära franska styrkor, dessutom avdelningar
av den franska Främlingslegionen och polska styrkor, förutom de norska.
Dessutom opererade engelska flyg- och flottavdelningar tämligen oberoende av
landstyrkorna, utom resterna av den norska flottan. Även inom den norska militärapparaten
var förhållandena tämligen invecklade. Utom det norska brigadkommandot
hade både kommenderande generalen och försvarsministern sin
101