NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

Norges städer besatts. Själva ansåg de att de hade gjort en utomordentlig kupp
då de fick tyskarna att låta Quisling gå, och låta den egentliga borgarklassen
överta makten. På det sättet hade de blivit kvitt både Quisling och en arbetarregering.
Kriget tedde sig för dem som en spontan aktion, som bara kunde ursäktas
med den förvirring som uppstod i samband med ockupationen, och som man
snarast möjligt måste få herravälde över. Utvecklingen mot krig tedde sig för
dem dubbelt farlig. Både på grund av den förstörelse och egendomsförlust det
skulle medföra, och därför att det rev undan grunden till den överenskommelse
som de redan hade ingått med tyskarna, bakom ryggen på landets lagliga regering.
Därför var de positivt intresserade av att hejda den utveckling som skulle
leda till väpnade sammanstötningar mellan tyskarna och norrmännen. Därför
drog Berggrav ut som reseagitator mot våld; han försökte dämpa hatet mot tyskarna
genom att prägla parollen om deras ridderlighet. Han uppträdde som, och
blev då och delvis även nu, betraktad som tysk agent. Administrationsrådets
medlemmar och den egentliga borgarklassen som var alltigenom enigt med
Berggrav, drog öronen åt sig då kriget trots deras ansträngningar bröt ut. De
uppnådde därigenom att det inte kom till en öppen brytning med regeringen,
och de undgick att gentemot befolkningen bli stämplade som landsförrädare.
Genom administrationsrådets uppmaning till laglydighet hejdades utvecklingen
mot ett revolutionärt inbördeskrig, och kriget inskränktes till ett fint och prydligt
krig mellan uniformerade soldater. Från norsk sida tvingades kriget in i en ram
av laglydighet, medan tyskarna inte tog den ringaste hänsyn till några krigslagar.
Med sådana andliga vägledare var därför kriget förlorat innan det påbörjats.
De viktigaste händelserna 11–19 april
För översiktens skull är det nödvändigt att sätta upp en tabell över händelserna:
Onsdagen den 10 april:
Kl. 20: Kungen och Nygaardsvold avslår minister Bräuers nya krav: Quisling.
Order sändes ut till de militära cheferna: det tyska angreppet skall mötas med
alla medel.
” 23: Quisling stämplar det militära motståndet mot tyskarna som en förbrytelse
i klass med mord.
Torsdagen den 11 april:
Regeringen uppmanar befolkningen att hjälpa till med ”att upprätthålla
en laglig styrelse i landet”. Sedermera ”statsrådet” Irgens hänvänder
sig till kungen på Nybergsund för att medla, men försöket
85