NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

har avslagits. Initiativet måste nu komma från norsk sida, Han fasthåller fortfarande vid sitt
tidigare memorandum. Den härvarande tyske understatssekreteraren Harbicht från
tyska utrikesministeriet har inför mig givit uttryck för detsamma. J ag har trott
mig böra bringa detta till Eders Majestäts kännedom.
Under tiden har jag från privat håll anmodats om att nämna för Eders Majestät
att be Kronprinsen i radio rikta några ord till folket i de intagna områdena om
att iaktta lugn och besinning och avhålla sig från sabotage och förstörelsehandlingar.
Härom har det från olika framstående håll i Oslo riktats offentliga uppmaningar.
Jag tror att det kunde vara riktigt och nödvändigt att folk inom de
distrikt som intagits av tyskarna får en ny sådan uppmaning i de former och på
det sätt som Eders Majestät finner lämpligast.
I skrivelsen kräver borgerskapet och Arbetarnas Fackliga Landsorganisation
att det inte ska föras något revolutionärt krig, eller för att använda deras älsklingsuttryck,
de önskar inte kaos. Kungen uppmanas att, via kronprinsen, vara
behjälplig med att hejda utvecklingen mot ett sådant krig.
För att undvika att borgerskapets aktion i Oslo skall få karaktären av en öppen
brytning, sökte det sanktion. En sanktion skulle betyda att kungen blev
medansvarig i de åtgärder som borgerskapet i Oslo hade vidtagit. Följaktligen
skulle han därvid godkänna det arbete som utförts för att bilägga konflikten. En
sanktion kunde härigenom komma att betyda ett avskedande av arbetarregeringen
och ett godkännande av en ny ämbetsmannaregering vid ett eventuellt
biläggande av konflikten. Paul Berg hävdar mycket riktigt att administrationsrådet
inte är någon regering därför att det inte har någon politisk funktion. Detta
är möjligen av formellt juridiskt intresse. Men realiter verkade administrationsrådet
som ett fullständigt ministerium med utpräglade överklass- och ämbetsståndsintressen.
Bortsett härifrån har det i norsk historia funnits åtskilliga regeringar
utan någon utpräglad politisk funktion. Hittills har ingen hittat på att kalla
ministerier för administrationsråd. I det sista dekretet före upprättandet av administrationsrådet
kallas detta också för regeringskommittén. Administrationsrådet
är ett ministerium för samarbete med tyskarna, där tyskarna besatte utrikes-
och krigsministeriet, medan norska ämbetsmän besatte de övriga taburetterna.
Till att börja med satt de till och med formellt som samordnade ministrar.
Paal Berg säger dessutom rätt ilsket till kungen att det bara beror på formaliteter
att de två parterna inte kan förlikas. Nu föreligger en utmärkt grundval för fred.
Då tyskarna redan hade gjort ett förhandlingsförsök är det nu kungens tur att
sända ut en fredstrevare.
I sitt svar fasthåller kungen väsentligen vid beslutet av den 17 april. Hans svar
lyder:
82