NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

Regeringen har visserligen inställt sig på krig genom att den avslog minister
Bräuers krav. Men ansvarig för att det blev krig är den inte, ty stortinget godkände
avvisandet. Stortinget är emellertid heller inte ansvarigt för att det blev
krig. Det sista det gjorde var att tillsätta ett förhandlingsutskott som just skulle
försöka att komma fram till en fredlig uppgörelse. Förhandlarna och kungen har
heller inte ansvaret för att det blev krig, ty de bara nekade att gå med på villkor
som var sämre än de som tidigare förkastats, med stortingets samtycke.
Lika omöjligt är det få reda på vid vilken tidpunkt kriget egentligen började.
Regeringen påstod visserligen att kriget började i det ögonblick som tyskarna
befann sig inne på norskt territorialvatten. I svaret på den tyska krigsförklaringen
den 28 april heter det: ”Den norska regeringen har vetat om detta krigstillstånd
ända från natten till den 9 april.” Regeringen har tydligen inte en gång anförtrott
sig till den norske överkommendanten, kungen, ty han trodde den 27 augusti
att kriget först började 17 timmar efter det att tyskarna bröt Norges neutralitet:
”Man måste komma ihåg att landet plötsligt och oväntat befann sig i en
utomordentligt kritisk situation, och att det var allvarliga beslut som måste fattas,
nämligen huruvida landet skulle ge sig genast, eller försvara sig. Stortinget och
regeringen måste få tid och ro till en allvarlig diskussion av situationen, och därefter
ostört avgöra saken. Stortinget beslöt samma dag enhälligt att landet skulle försvaras
med militärmakt så länge som möjligt.” Utrikesminister Koht trodde däremot
den 14 april att kriget började först på kvällen den 10 april. ”Samma kväll
satte regeringen i gång med att organisera det militära motståndet mot överfallet.”
En oskolad praktiker kan vara böjd för att hålla med utrikesminister Koht,
och säga att kriget börjar först när det militära motståndet träder i funktion.
Men så enkel är situationen inte för en parlamentariker. För honom avtecknar
sig problemet ungefär på följande sätt: Kl. 5 den 9 april beslöt sig regeringen för
krig. Detta beslut blev lagligt kl. 17 då stortinget godkände beslutet. Från det
ögonblicket är Norge lagligen och teoretiskt i krig med Tyskland.
Denna lag träder emellertid först i kraft onsdag kl. 20 då det visar sig omöjligt
att komma till en fredlig uppgörelse. Då först kan det så kallade ”shooting war”,
för att använda ett barnsligt uttryck, börja.
Och under mellantiden – skall vapnen tiga eller tala? Detta var en avgörande
fråga för de militärer som hade kommandot över de avdelningar som låg beredda,
och som inte direkt ingick i neutralitetsvärnet. Det var kanske också en avgörande
fråga för seger eller nederlag i kriget om Norge.
Denna fråga angår inte politikerna, och därför fick inte heller militärerna något
svar på frågan. Militären måste därför handla på egen hand. Utifrån sin
synpunkt uppfattade de stortingsförhandlingarna i Hamar och Elverum som en
förhandlingspaus, och gav order om att inte skjuta. Huruvida detta är riktigt
59