NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

sammanpressade inom ett litet område. Det norska bergsartilleriet hade ställts
upp några få km. från gränsstationen. Där väntade de bara på en dag med
lämpligt väder för att för sista gången spela upp i Narviksavsnittet, då ordern
kom om reträtt och kapitulation.
För tyskarna var situationen hopplös därför att trupperna var fullständigt utslitna.
Särskilt gällde detta marinsoldaterna som varken hade övning eller utrustning
för ett fjällkrig. Tyskarna hade tillräckligt med trupper, men de behövde
avlösning. Under de sista dagarna av maj hade tyskarna på nytt, i form av ett
ultimatum, fordrat att den svenska regeringen skulle gå med på följande transiteringsöverenskommelse:
1. Nödvändig krigsmateriel från Tyskland till Narvik.
2. Manskap fram och tillbaka mellan Norge och Tyskland.
3. Krigsmateriel och soldater från Trondheim över Sverige till Narvik.
I slutet av maj tog sig situationen helt annorlunda ut för den svenska regeringen
än 14 dagar tidigare. Tyska trupper hade marscherat upp mot svenska
gränsen i Sydnorge. Flygfälten i Östnorge hade utvidgats och bomblagren gjorts
i ordning. Mot ett infall från Norge av 200,000–300,000 man hade inte svenskarna
mycket att ställa upp. Varken planer eller befästningsanläggningar var i
ordning att möta en sådan aktion. Dessutom hade Sverige inte upprustat färdigt
efter förlusten av vapen och utrustning till Finland. Något hopp om hjälp från de
allierade förelåg heller inte längre. Förbindelsevägen mellan Narvik och Sverige
var förstörd för lång tid framåt. Dessutom hotade tyskarna sjöförbindelsen mellan
England och Narvik från sina nya flygbaser vid Mosjöen och Bodö, samt
från flottbasen i Trondheim. I slutet av maj såg det ut som om Tyskland skulle
segra i världskriget. Holland och Belgien hade kapitulerat. För Frankrike var
situationen katastrofal, och engelsmännen var i färd med att utrymma Dunkerque.
”Vi kan icke bortse från den händelseutveckling som innebär att sju europeiska
länder helt eller delvis ockuperats och att Frankrike ingått vapenstillestånd”,
yttrade statsminister Per Albin Hansson då han den 7 juli skulle försvara transiteringsöverenskommelsen.
Under de omständigheter som förelåg i slutet av maj
har den svenska regeringen kapitulerat och gått med på att tillåta en mer eller
mindre begränsad transitering. Inte ”de jure”, transiteringsöverenskommelsen
undertecknades först den 8 juli, men ”de facto”.
Det har hittills offentliggjorts att det har gått två tåg från Tyskland genom Sverige
till Narviksavsnittet under kriget. Under de första dagarna av juni räddades
de tyska trupperna från ögonblickligt sammanbrott då de drevs ut ur Narvik
genom att ett tåg från Tyskland tilläts att komma fram. Enligt docent Thermænius
var utrustningen ”huvudsakligen avsedd för civilbefolkningen”. Att civilbefolkningen
vid denna tidpunkt befann sig på den norska sidan av fronten måste
109