NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

ingen stol i hans enkla rum. Jag satte mig på sängkanten för att få en sista pratstund
innan jag reste (från Elverum till Sverige). Ännu en gång bad han om att
regeringsbördan skulle bli lyft f rån hans axlar. Jag förklarade ännu en gång varför
jag ansåg att detta var omöjligt, tryckte hans hand, och gick.”
Fredsförhandlingarna i Elverum den 10 april
Senare på kvällen kom det ett nytt meddelande från Bräuer om, att han endast
önskade förhandla med kungen, och att han var villig att komma på natten
eller nästa dag. Kungen förklarade sig villig att förhandla på onsdag kl. 11, och
den stortingsvalda förhandlingsdelegationen fick besked om att vänta. I stället
för Bräuer kom den tyska militärpatrull mot Elverum, som hela dagen varit på
jakt efter kungen, regeringen och stortinget. Den slogs tillbaka vid Mittskogen
mellan Hamar och Elverum av rekryter från Elvegårdsmoen, förstärkt med högre
officerare. Samma kväll uppnådde Quisling telefonförbindelse med högsta
kommendanten i Österdalen, överste Hjort, och gav honom order om att arrestera
kungen och regeringen. Överste Hjorth var en av Quislings närmaste
medarbetare och organisatör av Nasjonal Samling i Österdalen. Hans rojalism
var dock starkare än hans sympati för nazismen, och han avslog, rapporterade
saken till kungen och fordrade att få svära ny trohetsed.
Då tyskarna således inte lyckats fånga kungen och regeringen, varken med
hjälp av ”Blücher” eller med bilpatrullen som hade stannat vid Mittskogen, eller
med hjälp av sina norska allierade, måste Bräuer igen ge sig till att förhandla.
Han uppsköt dock förhandlingsmötet från kl. 11 till kl. 15. Antagligen har detta
förhandlingsintermezzo från tysk sida bara varit en krigslist för att få reda på var
motståndaren befann sig. Då Bräuer omsider kom, nekade han att förhandla
med någon stortingsvald delegation. Först önskade han endast förhandla med
kungen, men godtog dock senare landets utrikesminister som deltagare i förhandlingarna.
Det visade sig snart, att han över huvud icke hade med sig något
förslag, som kunde betraktas som grundval för förhandlingar. Han inte bara
fasthöll vid samtliga 13 punkter i det memorandum som avgivits tisdag natt,
utan förkunnade också en del skärpningar. Dessutom krävde han att regeringen
skulle avgå, och att det skulle bildas en ny regering som tyskarna hade förtroende
för, så att det kunde bli ett vänskapligt samarbete mellan Norge och Tyskland.
Som ledare av den nya regeringen måste kungen utnämna Quisling, och
till statsråd de som Quisling hade utnämnt, eventuellt utökade med några få
andra personer. Kungen invände, att en sådan regering bara skulle bli en ny
regering Kuusinen, och att han inte ville gå med på att utnämna Quisling till
regeringschef. Koht kom då med ett kompromissförslag, nämligen att arbetarregeringen
skulle avgå, och det skulle upprättas en regering som var vänskapligt
51