NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

detaljerat, och utan något liknande den omsorg som karakteriserade den tyska
angreppsplanen. Avsikten var endast att sända skyddstrupper till de tre nämnda
städerna. Expeditionskåren till Bergen hade fått uppbrottsorder, men då vi fick
veta att tyskarna hade vunnit en 5:te kolonn-seger och hade befäst sig, blev den
återkallad.”
Detta är antagligen ett riktigt återgivande av engelsmännens brist på planläggning,
och vad de väntade och hoppades skulle hända på en skandinavisk
krigsskådeplats. Om tyskarna angrep söderifrån fick de emot sig en förenad
norsk-svensk armé på 500,000–700,000 man. Mot denna armé måste de forcera
sig fram i en terräng som militärt sett är en av de svåraste i världen. Engelsmännen
kunde i en sådan situation inskränka sig till att ge sitt stöd på sjön och i luften.
De var tvungna att följa en sådan strategisk defensiv linje och avvakta det
tyska slaget, därför att England led brist på soldater. De måste manövrera på
sådant sätt att de får de små ländernas soldater på sin sida. Följaktligen måste de
ta hänsyn till de nationalistiska lidelserna, och vänta tills dessa känslor råkat i
svallning på grund av ett tyskt överfall. Därefter måste de försöka möta överfallet
tillsammans med den förut neutrala staten. Deras intresse för de små ländernas
nationalism hade således inte ideella, utan solida strategiska rötter. Propagandistiskt
kan en sådan strategisk linje givetvis utnyttjas till att vederbörande framträder
som de små nationernas beskyddare.
I Grekland ledde Englands defensivstrategi till stora resultat. I Norge gick det
dåligt därför att man inte förutsett de tyska angreppsplanerna i hela deras räckvidd,
och därför att det norska motståndet var för svagt. Hjälpen till Norge kunde
därför inte sättas in snabbt nog för att förhindra sammanbrottet. Tyskland
var nödgat att tillgripa offensiv på grund av sin instängda strategiska utgångsställning
och de mindre ekonomiska resurserna. Det måste därför föra slagen
mot England genom de små länderna och i motsättning till nationalismen i dessa
länder, varvid dessa drivas i armarna på England.
Englands principiella linje gentemot de små länderna har därför varit att inskränka
sig till defensiven. För Norges del kom emellertid denna principiella linje
i strid med blockadlinjen, och blockaden var det enda vapen med vars hjälp
England kunde hoppas på att segra. Blockaden av Tyskland skulle bli både mera
effektiv och lättare att genomföra om England kunde besätta ett brohuvud på
Norges västkust. Men därvid riskerade England sin principiella linje för krigföringen
i Skandinavien genom att det i så fall skulle få den norska nationalismen
emot sig, och riskerade att i varje fall driva Sverige in i kriget på tysk sida. Den
engelska flottans ståndpunkt contra de engelska politikernas neutralitetslinje
kommer klart till uttryck i amiral Consetts bok: ”Vi skulle bara för tillfället ha
förlorat i ekonomiskt avseende om Tyskland hade besatt Danmark, och Sverige
hade allierat sig med Tyskland: då skulle den svenska och danska kusten ha blivit
8