NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

och Sverige i kriget på den allierade sidan. 2 Dahl hävdar att svenskarna var
mycket dåligt beväpnade, eftersom de hade skickat alla reservammunition till
Finland. Dahl slår fast att Narvik och järnmalmen förefaller ha varit en förevändning,
och när vinterkriget tog slut i mars 1940 behövde Chamberlain framstå
som om han verkligen förde krig, medan den franska regeringen också befann
sig under politiskt tryck. 3 Dahl hävdar att varje försök från Storbritannien
att dra in Norge i kriget förefaller helt irrationellt. Tysklands behov av Norge
(Danmark var bara betydelsefullt som en språngbräda) innefattade inte så mycket
svensk järnmalm, utan behovet att bryta sig ur den brittiska blockaden i Nordsjön.
Vad gäller själva vinterkriget stod det klart för Dahl att finländarna hade rätten
att försvara sig, och avvisade alltså helt den ortodoxa trotskistiska åsikten.
Tyskland oroade sig för att de allierade skulle ingripa militärt när kriget gick
vidare, och därför behövde Hitler få det avslutat, speciellt eftersom Röda armén
inte klarade sig så bra. Dahl trodde att tyskarna skickade instruktörer och organisatorisk
hjälp till den stora sovjetiska offensiv på Karelska näset i mars 1940
som bröt det finska försvaret och gick vidare till Viborg (Viipuri) då finländarna
blev utmattade och tvingades be om fredsvillkor. 4 Tyskland utövade starkt diplomatiskt
tryck på svenskarna att inte hjälpa finländarna, och alltså hjälpa Sovjetunionen,
och den svenske utrikesministern byttes ut under tyskt tryck. Efter att
Finland ingått fred, och under striderna i Norge, sände de finska radiostationerna
i sina norska sändningar ut stöd för Norge mot Hitler. Det står klart att påståenden
om att Finland var ett ”fascistiskt” land och tysk allierad var nonsens vid
den här punkten.
Dahl kritiserar det norska arbetarpartiet för bristen på modig ledning och beslutsamhet
i samband med det tyska angreppet. Han trodde emellertid inte att
det berodde på att Arbeiderpartiets ledare var ”dåliga” och hade personliga fel,
utan därför att de var reformister och parlamentariker. Stortinget lämnade Oslo
tillsammans med statsapparaten, vilket snart återvände till Oslo eftersom det
utgjorde ett reaktionärt skikt. Parlamentet höll sessioner i delar av Norge som
ännu inte erövrats, och Arbeiderpartiet var noga med att behålla demokratiska
normer. Dahl hävdar att författningen tillät en temporär diktatur i krigstider,
men Norge hade inga militära traditioner och en del ministrar hade till och med
2 Alla moderna kommentatorer finner att den allierade diplomatin och strategin var helt igenom
rörig och illa genomtänkt, men säger inte att det uppstod ur deras politiska högeråsikter och
sympati bland en del av deras medlemmar för delar av Hitlers politik.
3 Fransmännen var ännu angelägnare att involvera de allierade i Skandinavien.
4 Det verkar inte finnas något bevis för det, även om man trodde det vid den tiden. Det finns en
teckning i Punch med den innebörden i januari 1940.
133