NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

Nasjonal Samling mot det gamla systemets män. Frågan om neutralitet göres till
en religiös, absolut fråga, varje försyndelse mot denna princip från de norska
statsmännens sida i tankar, ord eller gärningar stämplas som landsförrädisk. Nasjonal
Samlings verksamhet på denna punkt har väsentligen bestått i att snoka
upp ett eller annat engelskvänligt yttrande från de norska statsmännen. När detta
är gjort framlägges det som bevis för att vederbörande varit oneutral och engelskorienterad.
Engelskorienterad anses därefter jämbördigt med att vederbörande
varit betald engelsk agent. På detta sätt har det efterhand lyckats för Nasjonal
Samling att bevisa att de flesta norska statsmännen varit landsförrädare.
Neutralitetspolitik är emellertid inte någon religiös, utan en praktisk politisk fråga.
De tongivande norska politikerna hoppades att det skulle vara möjligt att
hålla Norge utanför det nya världskriget. På denna punkt var alla eniga. Det
fanns ingen ansvarig norsk statsman som öppet eller i hemlighet arbetade för att
Norge aktivt skulle gå med på Englands sida i det nya världskriget. Alla politiska
strävanden gick tvärtom ut på att förhindra denna eventualitet. Detta är neutralitetspolitikens
innehåll, och den bestod i att göra det så svårt som möjligt för
engelsmännen att dra Norge med in i kriget.
Å andra sidan var alla på det klara med att det stod i Englands makt att dra
in Norge i kriget. De norska politikerna var engelskorienterade så tillvida att de
skulle ha böjt sig för engelskt tvång utan att gripa till vapen. Denna ståndpunkt
var huvudsakligen dikterad av ekonomiska hänsyn, av det faktum att England
behärskade det norska näringslivet i och med att det behärskade havet. De norska
politikernas neutralitet bestod i att de bara skulle ha böjt sig för att gå med på
engelsk sida som det yttersta alternativet. Endast med våld skulle de norska politikerna
ha låtit sig förledas att välja England som den rätta allierade.
Norges bäst orienterade utrikespolitiker, skeppsredare Mowinckel, formulerade
sin ståndpunkt i april 1940 på följande sätt:
”Norge får framför allt inte upprepa Danmarks misstag från 1807, då Danmark
på grund av en taktisk klumpighet från Englands sida blev Napoleons allierade
tvärt emot sina ekonomiska intressen och till olycka för landet.”
I en konferens med en högtstående engelsk diplomat strax före den 9 april
framhöll Mowinckel följande:
”Om inte engelsmännen upphörde med sina småaktiga neutralitetskränkningar
gentemot Norge, så riskerade man att tyskarna med full rätt skulle förklara
Norges territorialvatten som krigszon. En sådan utveckling skulle ekonomiskt
drabba England mycket hårdare än Tyskland och resultera i att engelsmännen
skulle få konvojera sin skandinaviska tillförsel ända från svenska gränsen.”
Härtill replikerade engelsmannen:
You see, we do not like that you are neutral. (”Ni måste förstå, att vi inte
tycker om att ni är neutrala.”)
24