NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

kräver det har chefen för trupperna rätt att vidtaga de åtgärder som är
nödvändiga för att genomföra sina militära uppdrag och säkerställa Norge
militärt.
5. För att genomföra sina förordningar kan Rikskommissarien begagna sig av
tyska polisorgan. De tyska polisorganen står till förfogande för chefen för
de tyska trupperna i Norge i den utsträckning de militära behoven kräver
det, och Rikskommissariens uppgifter tillåter.
6. Rikskommissarien lyder omedelbart under mig, och han får riktlinjer och
instruktioner av mig.
7. Till överkommissarie för de besatta norska områdena utnämner jag överpresident
Terboven.
8. Föreskrifter till att utfylla och genomföra denna förordning utfärdas efter
mina riktlinjer, för civila angelägenheter av Reichsministeriet och för militära
angelägenheter av chefen för försvarsmaktens överkommando.
Genom denna förordning blev situationen fullkomligt klarlagd beträffande
krigssituationen, och genom densamma infördes ett slags politisk-militär diktatur
i det ockuperade Norge. Beträffande administrationsrådet betecknade förordningen
en ny politisk framstöt, i det att medlemmarna av rådet ställdes till rikskommissariens
disposition. Tyskarna gjorde därmed slut på denna parodi att
samtidigt ha två självständiga regeringar i ett krigförande land, en som för krig
och en som samarbetar med erövraren.
Medlemmarna av administrationsrådet blev också formellt degraderade från
jämställda till underordnade ministrar under den tyske rikskommissarien. I
punkt 2 heter det: ”Rikskommissarien kan betjäna sig av det norska administrationsrådet
och av de norska myndigheterna för att genomföra sina förordningar
och utöva förvaltningen.” Det framträder klart att administrationsrådet är ett
hjälpredskap för tyskarna, till tjänst för den tyske kommissarien. Vilka funktioner
administrationsrådet skulle ha berodde på rikskommissarien, och vilka uppgifter
han hade att lösa i Norge. Formellt kunde även efter Hitlerförordningen hävdas
att administrationsrådets medlemmar inte kunde användas till krigsändamål i
det att rikskommissariens uppgifter ”bara” var av civil art. Då varken administrationsrådets
medlemmar eller Oslobefolkningen reagerade mot administrationsrådets
nya funktion gick tyskarna naturligtvis ett steg längre. Nästa framstöt
bestod i att låta administrationsrådet framträda som hjälporgan också för militära
ändamål. Detta gjordes genom Terbovens tillträdelseproklamation. I denna
utvidgades rikskommissariens arbetsområde, och därmed indirekt administrationsrådets
uppgift, till att också gälla krigföringen mot den norska regeringen.
Enligt proklamationen skall det norska administrationsrådet kunna tjäna till
”åvägabringandet av alla förutsättningar för de militära behov som är nödvän-
94