NielsKaareDahl,Den norska tragedin - Marxistarkiv

FEMTE KAPITLET
Den 8 april 1940
Tidigt på morgonen den 8 april överlämnade de franska och engelska sändebuden
en längre not till utrikesminister Koht. I noten preciserades att Tyskland
uppträdde oneutralt genom att torpedera norska fartyg. Dessutom fick tyskarna
en betydande tillförsel av järnmalm genom de norska territorialvattnen, vilket
var av avgörande betydelse för krigföringen. Slutledningen var att de allierade
hade sett sig nödsakade att spärra dessa farvatten för tyskarna med tillhjälp av
tre närmare angivna minfält. Minorna hade lagts ut natten till den 8 april och
bevakades av jagare för att hindra norska fartyg att gå in i fälten. Det viktigaste
avsnittet av noten löd (Arbeiderbladet den 8 april): ”Men vilken politik den
norska regeringen än nödgas följa på grund av hotelser och press från Tyskland,
kan inte de allierade regeringarna längre tolerera ett sakernas tillstånd som gör
det möjligt för Tyskland att få en tillförsel av vital betydelse för krigföringen och
tillförsäkra sig fördelar från Norge som ställer de allierade i en ofördelaktig situation
på ett farligt sätt. Därför har de anmält till den norska regeringen att de
förbehåller sig rätten att vidtaga de åtgärder som måste betraktas som nödvändiga
för att hindra Tyskland från att uppnå fördelar i Norge Som blir till nytta
för Tyskland under krigföringen och till skada för de allierade…
De allierade kommer givetvis aldrig att följa Tysklands exempel i brutalt nyttjande
av våld, och varje aktion som de måste besluta sig för kommer alltid att
föras i enlighet med humanitetens lagar.
Den franska och brittiska regeringen har hädanefter beslutat neka fienden
rätt till att i fortsättningen göra omfattande bruk av norskt territorialvatten som
uppenbarligen är av särskild betydelse för densamme, och under dessa förhållanden
har de två regeringarna beslutat att hindra fri passage genom norskt territorialvatten
av fartyg som transporterar krigskontraband.
De två regeringarna anmäler att följande områden i norskt territorialvatten
gjorts farliga för sjöfarten genom minor som lagts ut, och att fartyg som går in på
dessa områden gör det på egen risk.”
Genom att lägga ut minor och låta bevaka dessa med krigsfartyg, begick de
allierade en krigshandling mot Tyskland på norsk botten. En av de stora officiella
allierade krigsprinciperna, ett litet lands självbestämmanderätt, bröts till fördel
för de momentana krigsintressena. Norskt territorialvatten, alltså norskt område,
förvandlades till krigszon. Denna handling var riktad både mot Tyskland och
mot Norge, och som konsekvens måste den leda till motdrag både från tysk och
norsk sida. Trots att minutläggningen också riktar sig mot Norge har de alliera-
31