Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

OLYCKSFALL I ARBETE525varvid hemmansägarna själva brukade »laga» dem; dylika proppar för 100 A och däröverhava påträffats. Då. N. hade kännedom därom, borde han haft anledning att undersöka,hur det förhöll sig med propparna, innan han gick upp i stolpen. N. uppger emellertidockså, att han brukade utföra dylika arbeten vid ledningar under spänning, emedan »hanvar van att handskas med elektrisk ström och gott kunde tåla 127 V».Frånsett propplagningen, som strider mot gällande föreskrifter och kan medföra bötesstraffför den, som gör sig skyldig därtill, visar det inträffade betydelsen av att montörernaicke lita för mycket på sin okänslighet för lågspänd växelström utan verkställa urkoppling,då detta utan större svårighet kan ske, och i varje fall då risken genom svårayttre förhållanden ökats. (IX: 41)53. Vid tröskning användes en motorvagn, vilken var indelad i ett högspänningsrummed transformator och högspänningssäkringar (3 kV av rörtyp) och ett lågspänningsrummed motor och tillhörande apparater. Från vagnen ledde en bögspänningskabel medBtolpkontakt för anslutning till luftledningen. Motorvagnen och tröskverket sköttes avlantbrukaren B. Dörren till högspänningsrummet var försedd med hänglås, till vilketB. ensam innehade nyckel.Efter avslutad tröskning stannades motorn, och motorvagn och tröskverk skulle flyttastill nästa gård. På grund av en måltidsrast avbröts arbetet med flyttningen, varvidstolpkontakten kvarlämnades i tillslaget läge. Efter rasten gick B. till motorvagnen ochöppnade högspänningsrummets dörr. Gårdens arrendator, som efter en stund passeradeplatsen, såg rök tränga ut ur högspänningsrummet, i vilket B. lutade sig in. Strax däreftersjönk B. ned på marken och blev liggande på rygg, tillsynes livlös. Arrendatornsåg, att stolpkontakten stod tillslagen och trodde, att B. möjligen fortfarande var iberöring med någon spänningsförande del, varför han försökte slå ifrån den, vilket dockicke lyckades. Han återvände då till motorvagnen och påbörjade andningsrörelser medB. enligt på vagnen anslagna anvisningar. Tillkallad läkare fortsatte andningsrörelserna,vilka dock efter 10 minuter avbrötos, enär inga livstecken visade sig.Vid undersökning av motorvagnen framgick, att B., såsom han brukat, velat tagaut högspänningssäkringarna, för att de icke skulle skadas under flyttning av vagnen, mendärvid glömt att först slå ifrån stolpkontakten. Vid greppet om porslinsröret har hanmed ett finger råkat beröra den epänningsförande kontaktdelen, varvid han, av brännaårenatt döma, fått ström oenom handen och kroppen till ena benet, som legat emotkanten av den jordförbundna plåtbeklädnaden på rummets golv.Transformatorn var ovanligt tystgående, varför B. icke genom det vid en inkoppladtransformator vanliga »brummandet» kunnat bli påmind om, att spänningen stod på.På vagnen fanns följande varningsanslag: »Livsfara att beröra eller gå nära apparateroch ledningar.» Vid företagen besiktning har föreskrivits, att ovannämnda anslag skallutbytas mot ett på utsidan av dörren till högspänningsrummet placerat anslag m«d texten: »Livafara. Slå ifrån stolpkontakten, innan dörren öppnas.» (IX: 42)Olycksfall genom fallande föremal, ras och liknande.54. K. jämte en arbetskamrat var sysselsatt med sorterings- och avröjningsarbeten ien aandorop. De befunno sig invid en c:a 10 m hög, nästan lodrät sandvägg, då ettmindre ras uppstod, med påföljd att K:s högra ben begrovs. Innan han lyckades frigörasig, inträffade ett nytt ros, som helt begravde honom. Kamraten började skyffla undansanden, men då denna undan för undan rasade ned, förstod han, att han ej fort nog kundebefria K., varför han tillkallade hjälp. Då K. efter c:a 20 minuters arbete påträffades,var han redan död.Olyckan får tillskrivas bristfällig skötsel och tillsyn av sandgropen.Det inträffade manar till iakttagande av största försiktighet vid arbete i grustag, ochhänvisas till socialstyrelsens anvisningar rörande arbete i grustag. (X: 70)