Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

499Behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken m. m.Socialstyrelsens yttrande.Med stöd av Kungl. Maj:ts den 3 januari 1933 givna bemyndigande uppdrogfinansministern åt professor Gunnar Myrdal och förste stadsingenjören UnoAhrén att inom finansdepartementet biträda med vissa bostadsstatistiska utredningarav betydelse för frågan om en eventuell utvidgning av den föreståendehyresräkningen såsom led i dyrortsgrupperingsarbetet. Betänkandet(Statens off. utr. 1933:14) avlämnades den 13 februari 1933 och remitteradesden 31 mars av statsrådet och. chefen för finansdepartementet till socialstyrelsen,som handhar och utarbetar den officiella hyres- och bostadsstatistiken,för yttrande över det framlagda förslaget.I sitt den 28 april 1933 avgivna yttrande anförde socialstyrelsen följande:Av de sakkunnigas betänkande framgår, att de med stöd av Kungl. Maj:ts den3 januari 1933 givna bemyndigande tillkallats för att inom finansdepartementetbiträda med vissa bostadsstatistiska utredningar, vilka voro av betydelse for bedömandeav frågan om en eventuell utvidgning av den hyresräkning, som vore avseddatt i samband med mantalsskrivningen för år 1934 anordnas genom socialstyrelsensåsom ett led i arbetet på ny dyrortsgruppering.Bostadsstandard och bostadspolitik. Då enligt de sakkunnigas mening bostadastatistikensuppgift vore att utgöra informationsbas för bostadspolitiken, hade deansett sig böra utreda vissa bostadspolitiska problem, närmast sammanhängandemed den undermåliga beskaffenhet och den trångboddhet, som utmärkte de mindrebemedlades bostäder såväl i stadssamhällena som på landsbygden. Enligt de sakkunnigasuppfattning förelåge därför ett mycket stort latent behov av nya ochrymligare bostäder, vilka det i sista hand vore det allmännas skyldighet att åstadkommadels genom mobilisering av den latenta köpkraftiga efterfrågan förmedelstskärpt bostadslagstiftning och bostadsövervakning, dels genom offentlig subventioneringför den latenta icke köpkraftiga efterfrågans tillfredsställande. De sakkunnigatänkte sig dessa åtgärder icke blott i samband med det ökade behov avarbetstillfällen, som gjorde sig gällande under rådande arbetslöshetskris, utan äveninriktade på längre sikt.Socialstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att allvarliga brister i kvalitativtoch kvantitativt avseende ej sällan vidlåda de mindre bemedlades bostädersåväl på landsbygden som i städerna. Styrelsen anser sig emellertid böra understrykavad även av de sakkunniga framhållits, nämligen att bostadsförhållandenaväsentligt förbättrats under senare år. Belysande är, att enligt beräkningar avStockholms stads statistiska kontor den mantalsskrivna folkmängden per 100 eldstäderi huvudstaden utgjorde 134 år 1915 och 136 år 1920, men därefter nedgicktill 126 år 1925, 120 år 1930 och 114 vid årsskiftet 1932/33. Medan sålundaboendetätheten under krigs- och krisåren t. o. m. något ökades, har den under desenaste tio åren nedgått med omkring 15 %. Likartad har utvecklingen varit iandra städer, varifrån uppgifter föreligga, låt vara att boendetäthetstalen företerätt stora lokala avvikelser. De drivande krafterna i nu berörda utveckling ha