Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

420 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 7Förutom de här berörda ordinarie kontoren har under de olika aren ett växlandeantal arbetsförmedlingsombud varit anställda â de orter, där behov avlokala organ för den offentliga arbetsförmedlingen förefunnits. Särskilt harombudskåren ökats under de senaste åren, då arbetsförmedlingen i vida störreutsträckning än förut tagits i anspråk för arbetsuppgifter i samband medden offentliga hjälpverksamheten för arbetslösa. I anslutning till de förslagom omläggning av denna hjälpverksamhet och speciellt om införande av arbetslöshetsförsäkring,som av Kungl. Maj:t framlades för 1933 års riksdag,föreslogs också en omorganisation och utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingen.Då förslaget till arbetslöshetsförsäkring icke vann majoriteti första kammaren, följde emellertid som en konsekvens härav, att ej hellerarbetsförmedlingsreformen kunde genomföras vid denna riksdag.II.Arbetsförmedlingsanstalternas ekonomiska förhållanden.På grundval av de sammanställningar över arbetsförmedlingsanstalternasinkomster och utgifter, som för varje år publicerats i denna tidskrift 1 , ha utarbetatsefterföljande tab. A och B, vilka i likhet med motsvarande tabeller iföregående tioårsberättelse visa de olika inkomst- och utgiftsposternas såvälabsoluta som relativa storlek. Tabellerna innehålla, förutom siffror för desenaste tio åren, även jämförelsetal för åren 1903—1922, vilka år här sammanförtstill fyra femårsperioder. Vissa förskjutningar ifråga om de olikaposternas storlek framträda genom en dylik periodindelning i bättre belysning,än om endast tioårsmedeltal skulle anförts.Arbetsförmedlingsanstalternas sammanlagda inkomst- och utgiftssummor,vilka under samtliga år fram till 1922 företett en kraftig och oavbruten stegring— 1922 års siffror voro å inkomstsidan T26 och å utgiftssidan 1 - 15 milj.kr. — ha i motsats härtill, såsom tabellerna visa, under de senare åren hållitsig tämligen konstanta.Anstalternas inkomster ha liksom tidigare i främsta rummet utgjorts avanslag från staten, landsting och kommuner. De kommunala anslagen, vilkaalltifrån arbetsförmedlingens första tillkomst utgjort den största inkomstposten,visade under periodens första år någon nedgång, både absolut och relativtsett, men ha sedermera åter ökats, så att de under de senaste åren utgjorti det närmaste hälften av hela inkomstsumman, ungefär samma procentuellaandel som under perioden 1918—-1922. Landstingens anslag har liksomunder åren 1913—-1922 hållit sig synnerligen konstant vid 28 à 30 % avtotalsumman. Statsbidragets relativa andel steg 1923 till en högre siffra ännågot föregående år och har sedermera under hela tioårsperioden hållit sig vidungefär samma procenttal. Däremot ha bidragen från hushållningssällskapoch andra institutioner successivt förlorat i betydelse.Statsbidragen till arbetsförmedlingsanstalterna ha undar hela perioden utgåttenligt den i förra tioårsberättelsen återgivna kungörelsen av den 30 juni1916 (Sv. F. nr 320), vilken dock, i vad rör grunderna för understödets utgå-1 Jfr sid. 436 i detta häfte.