Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

688 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 11bostäder. Av den i tab. C gjorda fördelningen av boningshusen efter antaletrum (inkl. kök) framgår, att knappt en tredjedel av enfamiljsbyggnadernabestår av stugor om 1—3 rum. Den största gruppen utgöres av villor med4 eller flera rum.En översikt av tillskottet av boningshus under åren 1930, 1931 och 1932i jämförelse med år 1913 samt med årsmedeltalet för perioden 1923—1932 erhållesi tab. D. Härav framgår, att under de senaste åren tillkommit ungefärtre gånger så många bostadshus som under året närmast före världskriget.Särskilt stark är ökningen i fråga om trähus, vilkas andel av det totala tillskottetstigit från knappt '/» till drygt /s- I samband härmed står, att produktionenav större hus sedan 1913 ökats i mindre grad än småhusbyggandet,vilket medfört, att de större husen gått relativt tillbaka, icke minst under deallra senaste åren. Under byggnadsverksamhetens uppsvingsår före 1931 förmärktesdock en tendens i motsatt riktning, vilken i viss mån framträder, omman jämför siffrorna för år 1930 med årsmedeltalen för perioden 1923—1932.Hithörande förskjutningar sammanhänga emellertid delvis med variationer ifråga om den andel av boningshustillskottet, som kommit på de större städernasinre delar, där ju de större hustyperna äro förhärskande.Antalet tillkomna lägenheter och rum. En översikt av antalet under år 1932inom olika orter tillkomna lägenheter och rum (»eldstäder») erhålles i huvudtabellen& sid. 699 o. f., i vilken i jämförelsesyfte även medtagits uppgifter ommedelantalet under tioårsperioden 1923—1932 tillkomna lägenheter. 1 Utvecklingensedan föregående år framgår närmare av tab. E.Totalantalet under år 1932 tillkomna lägenheter och rum utgjorde resp.20473 och 57 676 (varav resp. 18 473 och 51 294 i nybyggda hus) eller 19 456resp. 53 876, om endast stadssamhällena medräknas. Sistnämnda siffror innebäraen stegring gentemot år 1913 med 126 S, om man räknar efter antalet lägenheter,och med 92 %, ifall man ser på rumsantalet. Denna ökning sammanhängeremellertid delvis med att statistiken efter hand kommit att inbegripaallt flera, allt omfångsrikare (på grund av inkorporeringar) och allt folkrikareorter. Antalet tillkomna lägenheter och rum per 10 000 invånare har därförstigit i vida mindre grad sedan år 1913 eller med resp. 63 och 38 %.Jämfört med år 1931, som jämte år 1930 betecknar bostadsproduktionenshittills uppnådda toppunkt, företer redogörelseåret en nedgång med 95 % ifråga om antalet lägenheter och med 8-6 %, om man räknar efter »eldstäderna».Redogörelseårets bostadstillskott var dock fortfarande betydande och låg resp.22 och 15 % över årsmedeltalen för perioden 1923—1932.Såsom framgår av tab. E, har utvecklingen varit väsentligt olika i störreoch i mindre orter. Sålunda ha fluktuationerna varit avsevärt starkare i städermed över 20 000 invånare än i övriga samhällen, där den av konjunkturernamera oberoende egnahemsbyggnadsverksamheten spelar en viss utjämnanderoll. I början av 1920-talet var bostadstillskottet tidtals större inom sistnämn-Här h» endaft medtagit» de 423 orter, dar lägenheter eller rum tillkommit under redogSrelseäret.