Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

758 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 12der, som borde vidtagas beträffande de arbetsföra arbetslösa, som stodo utanförförsäkringsplanen. Kommissionen avgav i juni 1931 ett preliminärt betänkande,för vilket generalkonsulatet i tidigare rapporter närmare redogjort. 1 Icke förräni november 1932 förelåg kommissionens slutgiltiga betänkande, som utgör den huvudsakligagrundvalen för regeringens föreliggande lagförslag i ämnet.» Såsomsynes har regeringen tagit lång tid för att taga ställning till frågan och icke förränden 9 november 1933 har det nya lagförslaget framlagts för parlamentet, alltsånästan jämnt ett år efter d«t kommissionen avgivit sitt slutbetänkande.Här nedan skall jag tillåta mig att lämna en översikt av förslagets viktigastebestämmelser.Lagförslaget följer i huvudsak de riktlinjer, som uppdragits i kommissionens betänkande,ehuru vissa viktiga avvikelser kunna konstateras, bl. a. att de lokalamyndigheterna fråntagas all befattning med arbetslöshetsunderstöden. Förslagetbygger på kommissionens princip om uppdelning av understöden i tvenne kategorier,dels sådana, som härröra från försäkring i egentlig mening, och dels sådana,som utdelas av staten till arbetslösa, vilka uttömt sina försäkringsrättigheter elleraldrig varit försäkrade, efter prövning av behovet i varje särskilt fall.Arbetslöshetsförsäkring.Lagförslagets första del behandlar uteslutande arbetslöshetsförsäkringen och uppgören plan för att försäkringsfondens verksamhet uteslutande skall byggas på försäkringsmässigbasis efter sådana principer, att fonden förblir solvent och självförsörjande.Bidragen till fonden liksom understöden förbliva oförändrade, och sålundarubbas icke de sänkningar av understöden, som företogos under den ekonomiskakrisen på hösten 1931, vilket förhållande givit anledning till åtskillig kritik.Personer, som inbetalt 30 bidrag under de senaste tvenne åren, komma liksomför närvarande i åtnjutande av 28 understödsveckor. En viktig förändring haremellertid införts därhän, att personer, vilka varit försäkrade under fem år, medgivasett ytterligare antal understödsdagar efter en beräkningsgrund av sex extraunderstödsdagar för varje tio inbetalda bidrag. En förutsättning är, att intet understöderhållits under de fem åren. En person, som under en femårsperiod inbetaltsamtliga bidrag och icke åtnjutit något understöd, kan sålunda utöver nuvarandemaximitid av 26 understödsveckor erhålla ytterligare 26 understödsveckor,eller tillhopa 62 veckor — ett helt år.För närvarande är minimiåldern för försäkring 16 år, och en minderårig erhållericke något understöd förrän vid c:a 16Va år, då 30 bidrag måste hava inbetaltsefter uppnående av 16 år för att giva rätt till understöd. Enligt lagförslagetsänkes minimiåldern till 14 år eller då vederbörande fullgjort sin skolgång. Beträffandedenna nya klass av försäkringstagare skola bidrag inbetalas till fondenmed 2 d per vecka av vardera staten, arbetsgivaren och den minderårige. Rätt tillunderstöd erhålles först vid uppnådda 16 års ålder, men föräldrarna till en arbetslösminderårig mellan 14—16 år äga rätt att för honom uppbära ett understöd av2 sh per vecka. Som en följd av sänkningen av försäkringsåldern skola övningskurseri avsevärt ökad utsträckning anordnas. Inom alla distrikt, där antalet arbetslösaungdomar är betydande, skall den lokala undervisningsmyndigheten upprättaett undervisningscentrum. Kostnaden härför skall bestridas till 25 % av denlokala myndigheten och återstoden till lika delar av statsverket och försäkringsfonden.Deltagande i dessa undervisningscentra skall vara obligatoriskt för allaarbetslösa ungdomar efter slutad skolgång intill uppnående av 18 år, såvida ickevägande skäl mot deltagande kan förebäras. Inom distrikt, varest antalet arbets-1 Soc. Medd. arg. 1931, sid. 653 och 738. — s Soc. Medd. ârg. 1933, sid. 20.