Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIALA FRÅGOR VID 1933 ÅRS RIKSDAG4932. Socialförsäkring.På socialförsäkringens område hade riksdagen bland annat att behandla en proposition(nr 174) om ändring i vissa delar av olycksfallsförsäkringslagen. En bestämmelseföreslogs med syfte att i viss utsträckning åt elever vid anstalter föryrkesutbildning bereda det skydd i ekonomiskt avseende mot verkningarna av ettolycksfall i arbete, som en försäkring innebär. Konungen skall sålunda äga rättatt förordna, att den, som åtnjuter undervisning vid sådan anstalt, skall ansessom arbetare enligt lagen; härmed blir ett undantag medgivet från den eljeststadgade regeln, att med arbetare förstås allenast den, som utför arbete för annansräkning. Riksdagen godkände denna nya bestämmelse. Lagen i dess nya skickträder i kraft den 1 januari 1934, men Kungl. Maj:t begärde (prop. nr 175) ocherhöll riksdagens särskilda medgivande att förordna om ersättning även för skadatill följd av olycksfall, som före nämnda datum drabbat elev vid statlig anstaltför yrkesutbildning. I den först nämnda propositionen (nr 174) föreslogs vidare,att den tilläggsavgift, vilken såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna förförsäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkringi riksförsäkringsanstalten betalas till statsverket, måtte höjas från nu stadgade5 till 7 % av premiens belopp. Såsom skäl härför anfördes, att den statsfinansiellasituationen krävde ökade inkomster. I samband härmed ansåg Kungl.Maj:t rimligt, att den ekonomiska belastningen av de ömsesidiga socialförsäkringsbolageni motsvarande mån ökades, så att icke jämvikten i det inbördes förhållandetmellan riksförsäkringsanstalten och bolagen bleve rubbad till den förrasnackdel. Kungl. Maj:t föreslog därför, att dessa bolag skulle såsom bidrag tillden statliga anstaltens utgifter för s. k. okända arbetsgivare årligen inbetala ettbelopp motsvarande en procent av summan av bolagens försäkringsavgifter. Andralagutskottet, som avgav utlåtande över propositionen, fann emellertid detta förslagtill ökad belastning av bolagen icke vara skäligt, med hänsyn till att detbidrag, som bolagen enligt gällande lag ägde att lämna till riksförsäkringens omkostnader(3 % av premierna), vore större än som av ändamålet betingades. Sammaargument hade gjorts gällande i två likalydande av herr E. Andersson (f) m. fl. iförsta och herr Aqvist (f) m. fl. i andra kammaren väckta motioner (I: 268 ochII: 449). Utskottet avstyrkte sålunda förslaget om ökning av bolagens belastning,och ansåg sig härmed icke kunna förena ett tillstyrkande av förslaget omhöjning av tilläggsavgifterna för riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare. Riksdagengodkände utskottets utlåtande och avslog alltså Kungl. Maj:ts lagändringsförslagi nu nämnda två punkter.I ett par med varandra likalydande motioner, framburna av herrar Nils Andersson(s) och Lindström (s) i första kammaren (nr 185) samt av herrar Molander (s)och Englund (s) i andra kammaren (nr 354) hade hemställts, att riksdagen måttehos Kungl. Maj:t begära utarbetarfde av förslag till sådan ändring av olycksfallsförsäkringslagen,att försäkring i regel utgår till personer, som under arbetetpåtagligen ådragit sig skador genom muskelsträckningar och muskelbristningar.Liknande framställningar hade gjorts vid 1928 och 1932 års riksdagar men ickeföranlett någon åtgärd. Även nu avslog riksdagen förslaget, i enlighet med andralagutskottets utlåtande i ämnet. Till utskottets utlåtande var emellertid fogatett särskilt yttrande, undertecknat av dess socialdemokratiska medlemmar, varianbefalldes en uppmjukning av praxis i fråga om gällande lags tillämpning iberörda fall. En av herr Spångberg (k) väckt motion (II: 258) med förslag omändringar av vissa delar av olycksfallsförsäkringslagen till de små inkomsttagarnasförmån avslogs av riksdagen. Andra lagutskottet, vars utlåtande därvid följdes,ville dock framhålla, att en mindre höjning av det inom de lägre inkomstgruppernautgående beloppet av sjukpenning och livränta i och för sig kunde anses moti-