Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

558 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 9göra planer för framtiden i industriens eget intresse och för stabilisering avarbetstillgången. Kommittén äger vidare inkomma med förslag om erforderligaändringar i coden och äger att varsko den för återuppbyggnadsarbetettillsatta administrationen, därest importen från utlandet av varor, som tillverkasinom codens sfär, skulle äventyra dess tillämpning.Vidare stadgas — i överensstämmelse med den nya lagens föreskrifter —att de anställda skola ha rätt att sammansluta sig och att underhandla genomsina valda representanter, och föreningsrätten garanteras.Presidenten har till coden fogat vissa bestämmelser. Sålunda fastslår han,att fastställandet av minimilöner ingalunda är att anse som bevis på att dessalöner äro tillräckliga, utan de ha fastställts med tanke på att, därest förhållandenaså medgiva, de skola komma att ökas. Vidare inneslutas kontorstjänstemäni codens bestämmelser.Vid codens undertecknande uttryckte presidenten sin särskilda tillfredsställelseöver att barnarbete, »the ancient atrocity», äntligen slopats i denna industri.General Johnson beräknar, att coden ökar lönerna inom textilindustrien medi genomsnitt 30 procent, medan arbetstiden minskas 25 procent, samt att medindustriens nuvarande behov reduceringen av arbetstiden till 40 timmar i veckanskall medgiva icke blott, att alla de arbetslösa inom industrien komma attvinna anställning, utan därtill, att hela antalet anställda eventuellt skall kommaatt ökas med 15 à 25 procent, jämfört med förhållandena före krisensbörjan.Även för en del andra industrier ha överenskommelser blivit fastställda ochsanktionerade av presidenten.Emellertid mötte det i det hela avsevärda svårigheter att med tillräckligskyndsamhet få dessa coder färdiga för de många industrierna, och undertiden frodades en för hela programmets genomförande menlig prisspekulation.Med hänsyn härtill har presidenten Koosevelt den 20 juli offentliggjort textentill en provisorisk allmän »blanket-code», vilken han uppmanar alla företagsledaretill antagande, så länge icke specialöverenskommelser för resp. industrierblivit fastställda, dock längst intill den 31 december 1933. Där stipuleras,med vissa undantag, en maximiarbetstid av 35 timmar i veckan förfabriksarbetare och 40 timmar i veckan för kontors- och butikspersonal samtvissa arbetargrupper. Minimilönen har bestämts till 40 cents i timmen förfabriksarbetare, medan den för kontors- och butiksanställda fixerats till 12 à15 dollars i veckan, beroende på företagets läge. Utgående högre löner måicke reduceras. Arbete förbjudes som regel för barn under 16 år. En särskildbestämmelse åsyftar att förhindra höjning av produktpriserna utöver den nivå,som markerades den 1 juli 1933, för så vitt icke kostnadsökning gör prisförhöjningofrånkomlig.En intensiv propaganda har satts i gång över hela Amerika i syfte att fåindustriledarna att snarast möjligt frivilligt acceptera programmet. Det är givetvisav vikt, att detsamma genomföres ungefär samtidigt inom de olika industrierna,för att systemet i sin helhet skall kunna fungera. Man vill uppen-