Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

DEN TYSKA ARBETSFRONTEN639stemannaorganisationerna, sålunda fått sin konstruktion klar åtminstone påpapperet, råder ännu, som förut nämnts, åtskillig oklarhet i fråga om den tilltänktatredje »grundpelaren», arbetsgivarrepresentationen. Tillsvidare hardenna fråga ordnats så, att arbetsgivarna erhållit vissa representanter i arbetsfrontensledning.Denna ledning består av ett mindre råd, det s. k. lilla arbetskonventet, ochett större representantskap, stora arbetskonventet. Lilla arbetskonventet bestårför närvarande av 21 ledamöter, däribland de båda ledarna för arbetarnasresp. tjänstemännens »Gesamtverband» samt tre representanter för arbetsgivarorganisationernaoch tre för handeln och hantverket. De övriga ledamöternaäro avdelningschefer inom arbetsfronten e. d. Finge de olika parternasinflytande mätas efter antalet representanter i denna församling, skulle arbetsgivar-och företagarintressena med sammanlagt sex representanter ha enstark övervikt gentemot de två löntagarrepresentanterna, men då här som ialla nationalsocialistiska organisationer chefen — i detta fall dr Ley — haren tämligen obeskuren bestämmanderätt och övriga ledamöter endast rådgivandebefogenhet, torde denna omständighet vara av underordnad betydelse. Detrelativt stora antalet företagarrepresentanter är sannolikt i första hand motiveratav den ännu bestående splittringen av organisationsväsendet å dennasida. Vid konventets första konstituerande — i början av juli 1933 — hadeför övrigt handels- och hantverksgruppen en ännu manstarkare representation,ej mindre än sju ledamöter, vilken emellertid reducerades till det ovan nämndatretalet, sedan man i augusti åstadkommit en huvudorganisation (Gesamtverband)för dessa s. k. medelklassintressen. Sannolikt är meningen att efterhand åstadkomma ett liknande »Gesamtverband» för storindustriens arbetsgivare.Såsom ett förarbete härtill torde man få anse den redan genomfördasammanslutningen av tyska industriförbundet (Reichsverband der deutschenIndustrie) och tyska arbetsgivarföreningen (Vereinigung der deutschen Arbeitsgeberverbände)till ett s. k. riksstånd (Reichsstand der deutschen Industrie).Kommer denna enhetliga organisation till stånd, skulle man sålundainom arbetsfronten få att räkna med fyra intressegrupper med var sinhuvudorganisation, industriidkare, handlande och hantverkare, tjänstemän samtarbetare.I stora arbetskonventet sitta, förutom ledamöterna av lilla konventet, ledarnaför samtliga de 14 arbetarförbunden och 9 tjänstemannaförbunden samtarbetsfrontens 13 distriktschefer jämte vissa särskilt tillkallade personer ochrepresentanter för arbetsgivarorganisationerna, de sistnämnda till ett ej angivetantal. Antagligen kommer väl till en början plats att beredas ledarnaför alla mera betydande yrkesförbund och en reglering av representationensedermera äga rum, i den mån även arbetsgivarnas organisationsväsen hinneranpassas efter den nya ordningen.Förutom de i stora arbetskonventet representerade arbetsgivar- och löntagarorganisationernaredovisas såsom anslutna till arbetsfronten vissa friståendeinstitutioner, nämligen det s. k. Dinta-institutet (Deutsches Institut furnationalsozialistisch-technische Arbeitsforschung), föreningen för »Arbetets