Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

BOSTADSMARKNADEN I RIKETS STÄDER VID OKTOBERFLYTTNINGEN 1933741familjer varit ungefär lika och uppgått till något mer än ett hundratal. Antaletstörre städer, i vilka inkvartering förekom, utgjorde vid hyresstegringslagensupphävande för tio år sedan 23 eller nära s / av samtliga, men har sedansuccessivt nedgått. I år uppges inkvartering i nödbostäder förekomma i8 större städer, nämligen Linköping (37 familjer), Malmö (35 familjer),Landskrona (24 familjer), Nyköping (11 familjer), Trälleborg (9 familjer),Uppsala (6 familjer), Lund (3 familjer) och Södertälje (1 familj).Det bör emellertid påpekas, att ovan anförda siffror skäligen ofullständigtåterspegla bostadsbristens verkliga omfattning och karaktär vid olika tidpunkter.Numera synes husvillheten icke orsakas av någon mera allmän brist påsmålägenheter, utan i flertalet fall betingas den av de omhändertagna personernassociala läge och bristande hyresbetalningsförmåga, varför den kommunalahjälpverksamheten på detta område merendels ingår i det ordinarie fattigvårdsarbetet.Åtskilliga av de såsom husvilla redovisade familjerna uppgivassedan flera år ha varit inhysta i kommunala nödbostäder. Vid sidan avden sålunda officiellt registrerade husvillheten förekomma andra former av mereller mindre utpräglad bostadslöshet. Vissa husvilla kunna sålunda föredragaatt innebo hos släktingar och .vänner framför att ta sin tillflykt till de kommunalanödbostäderna. Vidare torde det på åtskilliga håll förekomma, attgamla och skröpliga bostäder, som av hälsovårdssynpunkt utdömts eller bortutdömas, fortfarande användas, liksom att familjer vintertid kvarbo i kolonistugoro. d. Sistnämnda företeelse uppgives dock numera vara mindre vanligän tidigare, åtminstone i Stockholm.Under det senaste året har sannolikt den minskning av inkomsterna, sommånga befolkningsgrupper fått vidkännas på grund av arbetslösheten och denekonomiska depressionen, framkallat en stegrad efterfrågan på smålägenheteroch andra lägenheter av äldre och billigare typ, varigenom tillgången på dessaicke överallt kommit att svara mot det förefintliga behovet. Landskrona stadsbostadsförmedling anmärker sålunda i sin kvartalsrapport, att »tillgången påbilliga en- och tvårumslägenheter, passande för barnrika familjer, ej motsvaratefterfrågan». Enahanda förhållanden uppgivas vara rådande i Lund och Nyköping.I någon utsträckning torde likväl behovet av billiga smålägenheter ivissa städer ha lättats genom att familjer med bristande hyresbetalningsförmågautflyttat till angränsande landskommuner. A andra sidan synes detframgå av de föreliggande uppgifterna, att den omläggning av bostadsvanorna,som under det senaste årtiondet ägt rum och som tagit sig uttryck i en stegradefterfrågan på moderna smålägenheter, fortfarande gör sig gällande i en delstäder. Det uppgives exempelvis, att i Linköping bostadslägenheter i nybyggdahus fortfarande i regel äro uthyrda före eller under byggnadstiden. Pågrund därav torde äldre lägenheter i viss omfattning ha ombyggts och moderniserats,varigenom tillgången på billiga smålägenheter för de i ekonomiskt avseendesämst lottade familjerna på sina håll blivit ännu knappare.Hyresnivåns utveckling i de större städerna under åren 1927—1933 enligtortsmyndigheternas uppfattning framgår av efterföljande tablå: