Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

774 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 12levnadskostnader inom tillbörliga gränser. A andra sidan var det givetvis engrundförutsättning för prisstegringsprogrammets genomförande, att köpkraftsökningenverkligen kom till stånd i erforderlig utsträckning, närmast för att absorberaden produktionsökning, som kunde väntas medfölja prisstegringen.Vid mitten av sommaren syntes den önskade prisstegringen vara på god vägatt realiseras och produktionen visade en stegring mellan mars och juni å 35 %.Men samtidigt kunde konstateras, att den totala utbetalda lönesumman inom industrienicke på långt när höll jämna steg härmed, i det att den under samma tidvisade en stegring med endast 7 %. Arbetet med koders upprättande hade knappasthunnit påbörjas och den första koden (för bomullsindustrien) godkändes ickeförrän den 9 juli, varför det stod klart, att en mera omfattande löneförhöjningicke skulle kunna genomföras på den ordinarie kodlagßtiftningsvägen förrän efteråtskilligt dröjsmål. Den i tredje veckan av juli inträffade kraschen på fondbörsochråvarumarknaderna syntes också ägnad att bekräfta de farhågor man hyste föratt den bristande jämvikten mellan produktion och konsumtion skulle leda till ettbakslag inom industrien och skärpa krisen på arbetsmarknaden. Särskilt allvarligtvar prisfallet på jordbrukets stapelprodukter, nämligen vete, fläsk och bomull,varigenom den förutsatta stegringen av jordbrukarnas köpkraft förbyttes i sinmotsats. Härtill kommo andra bekymmer förorsakade av den i trots av prisfalletpå engrosmarknaden för jordbruksprodukter och industriella råvaror fortgåendestegringen i levnadskostnaderna, svårigheter för leverantörer att fullgöra kontrakt,som avslutats till förut gällande lägre priser, m. m.Ur denna situation syntes erbjuda sig som enda utväg att med ett slag förverkligaden i återuppbyggnadslagen åsyftade arbetstidsförordningen i föreningmed lönens reglering uppåt, varigenom ett större antal arbetare omedelbart skullekunna intagas i arbete, samtidigt som den totala lönesumman väsentligt ökades.Detta skulle ske genom att den stora massan av större och mindre företag inomindustrien och affärslivet skyndsammast förmåddes acceptera en provisorisk överenskommelseav det slag, som avses i par. 4: a av återuppbyggnadslagen (kallad»President's Agreement»).överenskommelsens innehåll. Överenskommelsen bekantgjordes den 20 juli 1033och hade sålunda utarbetats redan innan det väntade bakslaget på engrosmarknadeninträffade. 1 själva verket uppgavs från officiellt håll, att den framgått urföregående veckolånga rådplägningar. De olika punkterna i överenskommelsen refererashär nedan jämte vissa officiella »uttolkningar» därav:1) Arbete av barn under 16 år förbjudes med vissa undantag, nämligen förbarn i Åldern 14—16 år i annat arbete än industriell tillverkning, dock högst 3 timmarom dagen mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m. samt förutsatt, att skolgången icke hindras därigenom.2)Maximiarbetetid för kontors- och affärsanställda ävensomför trafikpersonal 1 skall vara 40 timmar i veckan, men affärstiden får icke nedsättasunder 52 timmar i veckan, såvida icke kortare affärstid gällde före den 1 juli 1933.Enligt officiella tolkningen innefattas följande kategorier av anställda under föreskrifternai denna punkt: personal i rak- och frisérsalonger samt i skönhetsinstitut, diskpersonal,chaufförer och kuskar, bisspersonal, vakter, bärare, restaurangpersonal, personal vidbensinstationer och tillfällig hjälp i hemmen.Affärstiden må nedsättas under föreskrivna minimum, om detta förfarande överensstämmermed praxis under mindre bråd säsong och icke medför reduktion av personalens lön,per vecka räknat.Någon maximal affärstid föreskrives icke.1 Järnvägarna omfattas dock icke av avtalet.