Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

560 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 9Bojkottlagstiftningen i Norge.För norska stortinget ha under innevarande år framlagts två olika propositionermed förslag till ändringar i 1927 års lag om arbetstvister, båda avseendeinförande av regler om bojkott i samband med arbetskonflikter. Denförsta propositionen framlades den 13 januari 1933 av den då sittande bonderegeringen,som emellertid redan den 8 februari såg sig föranlåten att hemställatill stortingets socialutskott om uppskov tillsvidare med förslagets behandling,enär regeringen funnit sig föranlåten att göra vissa punkter tillföremål för närmare prövning. Efter det sedermera inträffade regeringsskiftetbeslöt den nya vänsterregeringen sig för att återtaga den förut avlåtnapropositionen och i stället framlägga ett helt nytt förslag i ämnet. Den nyapropositionen, som daterades den 28 april 1933, skilde sig från den föregåendebl. a. i följande hänseenden.För bedömandet av lagligheten av bojkottaktioner — som enligt det tidigareförslaget tillkommit arbetsdomstolen — skulle upprättas en av fem ledamöterbestående särskild domstol. Innan tvister om bojkott förelades domstolen,skulle desamma emellertid göras till föremål för offentlig medling.Enligt förslaget gjordes visserligen organisationerna ansvariga för sinamedlemmar, men detsamma innehöll icke någon bestämmelse om obetingadskadeståndsskyldighet, utan denna fråga skulle göras till föremål för vidareutredning.Den tidigare propositionens bestämmelser om obetingat förbud mot bojkotti vissa fall hade i åtskilliga punkter helt utgått eller väsentligt mildrats.Frågan om förbud mot bojkott av neutral tredjeman eller av samhällsnödvändigverksamhet hänsköts sålunda till vidare utredning. Däremot föreslogsförbud mot bojkott av arbetsgivare, som endast sysselsätta medlemmar avsin familj. Om arbetsgivare utöver familjemedlemmar icke sysselsätta mer änfem personer, skulle erfordras domstolens förhandsmedgivande för bojkott.Vid propositionens behandling i stortingets socialutskott visade det sigomöjligt att finna en enande majoritetslinje, i det att å ena sidan arbetarpartiet,å andra sidan högern och bondepartiet togo avstånd från regeringensförslag. Arbetarrepresentanterna yrkade rent avslag eller subsidiärt att förslagenremitterades till förnyad utredning, medan de andra oppositionsgruppernaframlade ett modifierat lagförslag, som i flera avgörande punkter närmadesig den först framlagda propositionen. Under utskottsbetänkandets behandlingi odelstinget (22—26 juni) åvägabragtes emellertid en kompromissmellan samtliga de borgerliga partierna, varigenom majoritet erhölls för denomstridda lagstiftningen.Den nya lagen, som den 1 juli definitivt antogs av lagtinget och den 6juli erhöll konungens stadfästelse, skilde sig från regeringsförslaget först