Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

DEN TYSKA ARBETSFRONTEN641betsmarknaden, ansåg sig regeringen dock ej kunna gå med härpå, utan dekooperativa organisationerna ställdes i stället liksom fackföreningarna undernationalsocialistisk kontroll och inordnades i arbetsfronten under benämningen»Wirtschaftsbetriebe der Gesamtverbände der Arbeiter und Angestellten». Deolika riktningarna inom partiet ha sedan efter behag fått tolka denna omorganisationsåsom en förberedelse till konsumentkooperationens avveckling ellersåsom ett steg till rörelsens konsolidering och utveckling under nationalsocialistiskledning.Driftsråden ha, såsom av det föregående framgår, icke inorganiserats i arbetsfronten,utan skola i stället, enligt den framlagda planen, få sin plats iden blivande ståndsorganisationen. Såsom i föregående häfte avSociala Meddelanden omnämnts (sid. 562 ff.), hade den nationalsocialistiskaregeringen redan före arbetsfrontens bildande företagit åtskilliga ändringar idriftsrådslagstiftningen, avseende utrensning av obekväma element och uppskjutandeav de nyval till driftsråden, som eljest skulle ägt rum i april 1933.Med den nya ståndsordningens genomförande kommer driftsrådens ställning givetvisatt ytterligare förändras i flera avseenden. Bland annat skola råden, enligtvad redan nu tillkännagivits, berövas sin hittills medgivna medbestämmanderätti fråga om arbetets anordning o. dyl., och förvandlas till endastrådgivande organ vid sidan av arbetsgivarna, vilka sålunda bliva ensambestämmandeoch ensamt ansvariga för skötseln av resp. företag. Arbetsgivare,som missbruka sina befogenheter, kunna emellertid ställas till ansvar införsärskilt inrättade ståndsdomstolar, vilka skola kunna ådöma frihetsstraffoch i särskilt svåra fall till och med kunna förklara en företagsledaresin egendom förlustig.På samma sätt som driftsråden utgöra organ för samarbete mellan arbetsgivareoch löntagare vid de enskilda företagen, skola vidare för varje näringsgrenbildas lokala organisationer, s. k. fackgrupper, sammansatta av representanterför arbetsgivare, tjänstemän och arbetare. Dessa fackgrupper skolasedan sammanslutas till landsfackgrupper och, såsom högsta instans, riksfackgrupper.Till fackgruppernas uppgifter skall bl. a. höra att fastställakollektivavtal för resp. näringsgrenar. Riksfackgruppernas befogenhet skalldärvid begränsas till att i s. k. ramavtal fastställa allmänna bestämmelser föryrket, medan lands fackgrupperna få upprätta distriktsavtal, innefattande föreskrifterom minimilöner m. m., och de lokala fackgrupperna slutligen fåfastställa prislistor och andra detaljbestämmelser. Avtal för enskilda arbetsplatserskola principiellt vara förbjudna.Hela detta system för den kollektiva regleringen av arbetsvillkoren är emellertidi närvarande stund endast ett framtidsprojekt. Till förebyggande av arbetskonflikterunder den tid den nya ståndsorganisationen ännu ligger i stöpsleven,har regeringen nämligen förordnat, att alla frågor rörande arbets- ochlönevillkor tillsvidare skola hänskjutas till avgörande av särskilda av rikskanslernutsedda förtroendemän, s. k. Treuhänder der Arbeit. Dessa äro till antalet13, med var sitt lokalt begränsade verksamhetsområde (Wirtschaftsgebiet).Distriktsindelningen sammanfaller i huvudsak med den för arbetsförmedlingens39—323254. Soc. Mtdd. /9.».?.