Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

636 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 10rätt till offentliga ämbeten. Som en grundprincip stadgas, att ingen kvinnafår befordras till ordinarie tjänst förr än efter fyllda 35 år. Som motiveringför denna bestämmelse anföres, dels att det i fråga om yngre kvinnor måsteanses mycket osäkert, huruvida de komma att för all framtid ägna sig åttjänsten, dels att kvinnorna utan denna restriktion i flertalet fall skulle uppnåden ordinarie anställningen vid tidigare år än de manliga befattningshavarna.Vidare stadgas befogenhet för alla myndigheter att avskeda sådana giftakvinnor, vilkas män kunna anses ha tillräcklig inkomst för att trygga familjensförsörjning. Denna förutsättning skall framför allt anses föreligga i defall, där mannen innehar ordinarie anställning i allmän tjänst. Möjlighetenför en gift kvinna att efter avskedstagandet söka sig över till anställning ienskild tjänst har samtidigt beskurits därigenom, att dessa kvinnor berövatsden förutvarande förmånen av s. k. efterförsäkring, d. v. s. rätt att tillgodoräknasig den tidigare statsanställningen vid inträdet i socialförsäkringen. Endasti det fall, att en hustru efter äktenskapets upplösning blir hänvisad attförsörja sig genom eget arbete, skall hon hädanefter kunna komma i åtnjutandeav sådan efterförsäkring. Slutligen innehåller lagen också vissa bestämmelser,varigenom de kvinnliga befattningshavarna i lönehänseende erhållaen sämre ställning än motsvarande manliga funktionärer.Liksom nationalsocialismen bekämpar den form av dubbelförsörjning, sombestår däri, att man och hustru samtidigt inneha avlönat arbete, så innehållerden nya lagen också skärpta restriktioner mot ämbetsmännens bisysslor-Som grundprincip fastställes, att en ämbetsman icke utan särskilt tillstånd fåråtaga sig någon vare sig stadigvarande eller tillfällig bisyssla, med undantagallenast för arbete av vetenskaplig, konstnärlig eller litterär natur. Specielltförbjudas alla sådana bisysslor, som innebära konkurrens med yrkesutövareinom det enskilda näringslivet. Offentliga uppdrag, som lämnas en ämbetsman,skall denne i regel vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra vidsidan av sin ordinarie tjänst, och om en ämbetsman för en enskild persons räkningutför ett arbete, som på ett eller annat sätt står i samband med hanstjänst, skall han vara skyldig att till ämbetsverkets kassa inleverera den fördetta arbete uppburna ersättningen.Lagen skall liksom den förut refererade författningen av den 7 april ägatillämplighet icke endast å statens ämbetsmän, utan även å motsvarande funktionäreri kommunal tjänst samt hos offentliga korporationer och därmed jämställdainrättningar och organisationer; bl. a. faller sålunda hela den omfattandesocialförsäkringsadministrationen under denna lagstiftning. Likställdhetmellan dessa olika ämbetsmannagrupper skall enligt lagen av den 30 juni genomförasäven i lönehänseende, och i lagen stadgas fördenskull förbud förkommuner och andra offentliga korporationer att för sina befattningshavarefastställa högre löner än för motsvarande statsfunktionärer. Där dylik löneskillnadredan föreligger, bemyndigas vederbörande myndigheter att utan hinderav gällande bestämmelser eller avtal vidtaga erforderliga lönenedsättningar.