Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

500 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 8varit ökade bostadsanspråk från de breda lagrens sida, vilka till väsentlig del kunnatförverkligas därigenom, att reallönens kraftiga stegring möjliggjorde högre bostadsutgifterpå samma gång som den livliga byggnadsverksamhet, som satte inefter hyresstegringslagens upphävande år 1923, åstadkom ett mycket betydande tillskottav moderna, ehuru förhållandevis dyra lägenheter.De samhällsskikt, som ej kunnat följa med i inkomstökningen, ha i regel fåttsöka lösa sin bostadsfråga genom förhyrande av sådana äldre, billiga bostäder, varpåtillgång finnes å de flesta orter. I städer som Stockholm, där på grund av omständigheter,som stå i samband med stadens växt och utveckling, gamla lägenheterofta ligga högt i pris, och det även om man räknar efter golvytan, har stadeni betydande utsträckning gått in för att lösa de minst bemedlades hyresfråga delsgenom att förmedelst tomtrabatter, byggnadskreditiv och lån underlätta tillkomstenav bostadshus med billiga, av de kommunala myndigheterna reglerade hyror,dels genom att efter individuell prövning bevilja hyresbidrag såsom fattigvårdeller arbetslöshetshjälp. — Från statens sida begynte man, i syfte att livgivandeinverka på den under krigs- och krisåren stagnerade bostadsproduktionen, år 1917med understödsverksamhet och kreditgivning i städer och stadsliknande samhällen.Denna stödverksamhet hade i början ren subventionskaraktär, men snart övergickman till billiga lån under kommunal garanti för att efter hand lägga lånerörelsenpå fullt affärsmässig bas (Svenska bostadskreditkassan av år 1929). Principenatt utan särskilda kostnader för staten stödja bostadsproduktionen i städerna enbartgenom kreditorganisatoriska föranstaltningar till underlättande av den enskildaoch den kooperativa byggnadsindustriens kapitalanskaffning har bibehållitsi det förslag angående främjande av bostadsbyggande till motverkande av arbetslöshet,vilket i början av innevarande år utarbetats av vissa inom socialdepartementettillkallade sakkunniga och sedermera framlagts för 1933 års riksdag (prop.nr 211 sid. 281 o. f.). Enligt ett samtidigt (sid. 317) framfört, av särskilda utredningsmäninom socialdepartementet utarbetat förslag att till förhindrande avarbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförhållandenapå landet skulle däremot den föreslagna verksamheten i viss utsträckningförlänas subventionskaraktär, enär hyresvärdet av de bostäder, som innehades avlantarbetare och andra mindre bemedlade på landsbygden, låge långt under de belopp,som krävdes för att göra nybyggnader räntabla.De sakkunniga, som utarbetat förevarande undersökning, äro, såsom ovan framhållits,av den meningen, att anledning föreligger att genom subventionsåtgärderstödja bostadsproduktion till förmån för sådana familjer, vilka anses vara tvingadetill för låg bostadsstandard på grund av ekonomisk nöd, oavsett om de bo på landeteller i städerna. Enligt socialstyrelsens mening synes man böra avvakta resultatenav de åtgärder i bostadsfrågan, angående vilka proposition, som nämnts, redan avlåtitstill innevarande års riksdag, innan man tar ställning till detta förslag liksomäven till den för hela utredningen grundläggande uppfattningen, att bostadsproblemetslösning skulle förutsätta, att samhället — staten och kommunerna — ivida högre grad än för närvarande skrede till ingrepp och regleringar i syfte attplanmässigt styra såväl bostadsproduktionen som bostadskonsumtionen.Bostadspolitik och bostadsstatistik. Såsom de sakkunniga framhålla, står en rationellbostadspolitik och en fördjupad bostadsstatistik i nära inbördes växelverkan.Särskilt om bostadsstatistiken utbygges i ayfte att lämna informationsmaterialför en prognos av den framtida bostadsefterfrågan, bliva statistikens resultati det långa loppet till väsentlig del beroende av den samhälleliga bostadspolitiken.A andra sidan kan ett socialpolitiskt bostadsprogram uppställas mest rationelltpå grundval av bostadsstatistiska data och analys av dessa data. Dock böra ochkunna de statistisk-tekniska faktorerna i utredningsarbetet hållas väl skilda frånde politiska, vilka närmast föreligga i form av uppställda minimistandards i fråga