Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

OLYCKSFALLSRISKENS FÖRÄNDRINGAR SEDAN 1918629Som kommentar till dessa siffror anföres i riksförsäkringsanstaltens redogörelseföljande:»För gruppen större arbetsgivare visade antalet olycksfall per 1 000 årsarbetare,såsom i femårssammandraget för åren 1918—1922 omnämndes, underåren 1918—1921 en oavbruten och betydande nedgång, som år 1922 efterföljdesav en uppgång. Denna uppgång har fortsatt under åren 1923—1928. Redan1923 hade olycksfallsfrekvensen uppnått i det närmaste samma värde som1918; den därefter följande stegringen har varit betydande och uppgått tilldrygt tredjedelen av 1923 års frekvens. Frekvensen av de svårare olycksfallen(invaliditets- och dödsfall) har under sexårsperioden hållit sig tämligen konstant.Härav framgår, att den nyssnämnda ökningen av olycksfallsfrekvensenhuvudsakligen är att hänföra till en ökning av de lättare olycksfallens antal.Antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare har under perioden icke företettnågra större växlingar, ej heller kostnaden per 1 000 kronors avlöningssummaför den obligatoriska försäkringen. Sistnämnda riskmått har år 1928 nått sitthögsta värde under sexårsperioden. Kostnaden per årsarbetare för den obligatoriskaförsäkringen har under åren 1923—1926 varit ungefär konstant, menunder åren 1927 och 1928 företett högre värden, givetvis beroende på de frånoch med år 1927 genomförda lagändringarna, särskilt höjningen av maximumför beräkning av den arbetsförtjänst, efter vilken ersättningarnas storlek fastställes.För gruppen mindre arbetsgivare visade antalet olycksfall per 1 000 årsarbetareredan under femårsperioden 1918—1922 en oavbruten stegring av betydandemått. Denna stegring har under åren 1923—1928 fortsatt i ännu störreomfattning; frekvensen har sålunda stigit från 11 4 år 1923 till ej mindre än 193år 1928 eller med mer än två tredjedelar av 1923 års frekvens. Även frekvensenav invaliditets- och dödsfall har ökat under sexårsperioden, ehuru icke såstarkt som under åren 1918—1922. Beträffande antalet invaliditets- och dödsfallper 100 olycksfall, vilket under åren 1918—1922 för gruppen mindrearbetsgivare var omkring 3 gånger så stort som för gruppen större arbetsgivare,är att märka, att samma förhållande varit rådande under åren 1923—1928.Detta visar, att för gruppen mindre arbetsgivare ett betydande antal olycksfallfortfarande icke anmäles. Även kostnaden per årsarbetare för den obligatoriskaförsäkringen visar under sexårsperioden en fortgående ökning.»ökningen av olycksfallsfrekvensen har, efter vad som kan utläsas ur årsberättelsernaför 1929 och 1930, fortgått även under dessa senaste år, vilkassiffror dock, som ovan anförts, icke äro helt jämförliga med de tidigare årenspå grund av den ändrade försäkringslagstiftningen. Vad särskilt år 1930 beträffar,har en jämförelse mellan olycksfallssiffrorna för detta år och motsvarandemedeltal för perioden 1923—1928 lämnats i de på annan plats i dettahäfte (sid. 631 och 632) återgivna tabellerna över olycksfallens fördelning påolika yrkes- och orsaksgrupper.