Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

502 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 8kommande förelåg detaljerade, på besiktning av de särskilda lägenheterna grundadeuppgifter rörande flertalet dylika förhållanden, mötte det dock i praktikenoöverstigliga svårigheter att emot varandra väga sådana olika värden som t. ex.golvyta och luftrymd, dagsbelysning, ventilation, uppvärmnmgsanordningar, lättsköttheto. s. v. Därför inskränkte man sig att särhalla det mindretal bostäder,som på grund av allvarliga brister betecknats som »allmänt bofälliga», samt vidareatt beakta den vid bostäders klassificering som familjebostäder dominerandevärdefaktorn, nämligen rymligheten. Härvid ansågo de sakkunniga golvyta ochluftrymd vara av mindre betydelse än rumsantalet, ty medan de fysiologiska behovenmycket väl kunde tillgodoses även vid ganska små luftrymder, blott luftväxlingenvore tillräcklig, ställde den psykiska hygienen bestående krav på ett tillräckligtantal rumsenheter. Med hänsyn till den psykiska hälsans och familjetrevnadenskrav ha de sakkunniga ansett sig böra uppställa en förhållandevis hög minimistandardmätt i antalet rum — med en minimistorlek av 9 kvm — nämligenhögst två personenheter (en personenhet = en vuxen eller två barn under 15 år)per bostadsrum och en halv personenhet per kök. Detta sistnämnda mätetal motiverasmed att man i ett kök, som ju framför allt är avsett att utgöra platsen förtillredning av måltider och andra hushållsgöromål, bör räkna med ett mindreantal personenheter än i bostadsrummen, nämligen allt efter kökets rymlighet 1,Vi eller 0. För Stockholm, där man alltmer börjat inreda mycket små kök, uteslutandeför matlagning, anses köket icke böra medräknas, medan man för Göteborg,där även i nya lägenheter köket lär tillåta matplats och ofta även sovplats, valtden medelhöga standarden 1 /j personenhet per kök. När bostadsutrymmet understigerden uppställda normen, betecknas detta som trångboddhet.Vad nämnda tre standards betyda för uppfattningen om trångboddhetens storlekframgår därav, att med tillämpande av dem på boendeförhållandena i små lägenheteri Göteborg skulle 49 % av familjerna vara trångbodda enligt den högstavärdenormen (0 personenheter per kök), 30 % enligt den näst högsta ( /a) och22 % enligt den lägsta (1). Räknar man, såsom vid bostadsräkningar hittills i allmänhetbrukat ske, att trångboddhet föreligger vid flera än 2 boende per eldstad,d. v. s. rum eller kök, fås en trångboddhetsprocent av 15. Denna standard,som ej skiljer på vuxna och barn, ställer sig dock olika förmånlig för olika familjetyper,allteftersom det finnes många eller få barn. Med understrykande avbetydelsen av trångboddhetskriteriets möjligast noggranna anpassande efter de faktiskaboendeförhållandena kan det ifrågasättas, om man icke särskilt på landsbygden,där köket av gammalt varit småbostadens största och viktigaste rum, bör räknamed åtminstone samma boendetal för detta som för den merendels väsentligtmindre »kammaren». Framhållas må även, att när köket ensamt för sig uppträdersom bostadsenhet i form av »enkelkök» eller »spisrum», det ju utan vidareanses få rymma 2 personenheter.Vad så beträffar den sociala minimistandarden för familjeinkomstens storlekbygger denna närmast på en av socialstyrelsen år 1918 såsom led i en skatteutredningverkställd undersökning rörande existensminimum och därmed sammanhängandefrågor. De sakkunniga ha till 1930 års penningvärde omräknat de for olikafamiljetyper beräknade minimikostnaderna för tillgodoseende av olika behov, dockmed undantag för hyreskostnaden för bostad, vilken angivits i överensstämmelsemed förut angivna minimistandard. Härav följer, att medan (enligt undersökningenstab. 12) bostadsutgiften successivt växer från 318 kr., motsvarande medelhyrani Göteborg för enkelrum, upp till 2 177 kr. eller hyrespriset för fem rumoch kök, ökas utgiften för »övrig behovstäckning» från 882 kr. för ensamförsörjareupp till 4 323 kr. för familj på nio personer. Hyresprocenten, vilken för deundersökta hushållen faktiskt motsvarade c:a /T (14-8 %) och för arbetarfamiljernaVs (13-3 %) av inkomsten, stiger under nu angivna förutsättning till inemot1 ļa,vartill kommer, att den skäligen ojämna anpassningen mellan bostadsstandarden