Sociala meddelanden. 1933: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

772 SOCIALA MEDDELANDEN 1933, NR 12vore att anse som prejudikat för andra industrier. Icke desto mindre skyndadesig inemot ett tjugutal industrier, som samtidigt stodo j begrepp att inge förslagtill koder, att för egen del yrka på införande av liknande tillägg. Inför denna situation,som uppenbarligen kunde leda till svåra komplikationer, fann sig ledningenav NRA föranlåten att avhålla sig från vidare försök till tolkning på kodlagstiftningsvägen.Samtliga yrkanden avslogos och presidenten reserverade siguttryckligen däremot, i samband med att kod för skoindustrien fastställdes den 3oktober. Denna ståndpunkt bekräftades i en av presidenten den 23 oktober utfärdadförordning, vari förklaras, att lagen visserligen icke utgör hinder för att »enarbetsgivare bona fide använder sig av sin rätt att antaga, behålla och befordraanställda på grundval av individuell förtjänst», men samtidigt dock meddelar uttryckligtförbud mot att arbetsgivaren, under förevändning av att göra bruk avdenna rätt, tvingar de anställda att avstå från rätten till organisation, val av representanteroch kollektiv förhandling.Enligt uppgift i pressen skulle det icke vara uteslutet, att den i automobilkodeninförda tilläggsbestämmelsen, vanligen kallad »merit clause», kommer att avlägsnasdärifrån.Med denna fråga besläktad är frågan om »closed shop», d. v. s. tvångsanslutningtill facklig arbetarorganisation. Medan tvångsanslutning till en av arbetsgivarenbildad sammanslutning bland arbetarna (»yellow dog contracts»), såsom förutnämnts är förbjuden, iakttager lagen tystnad ifråga om »closed shops».Från arbetsgivarhåll (National Association of Manufacturers) har nu gjortsgällande, att enligt den tolkning av lagen, som meddelats av ledningen för NRA,tvångsanslutning bör anses förbjuden i bägge fallen och sålunda jämväl ifråga omarbetarnas fackliga organisationer. 1 Det tillkommer enligt denna tolkning arbetarenatt efter eget fritt val avgöra, om han vill förhandla med arbetsgivaren påindividuell eller på kollektiv basis, varför hans rätt skulle kränkas, därest somvillkor för anställning gällde anslutning till viss organisation, vare sig »companyunion» eller vanlig fackförening.I många fall finnes två eller flera arbetarorganisationer inom samma yrke ellerindustri. Träffas avtal om tvàngsanslutning till någon av dessa, skulle därigenomske en inskränkning i arbetarens rätt att ansluta sig till organisation »efter frittval».Genom att tvångsanslutning förbjudes ifråga om »company unions», men tilllåtesifråga om arbetarorganisationer, övas, framhåller man vidare, orättvis urskillningmot de utanför arbetarorganisationerna stående och detta på helt godtyckligagrunder, utan hänsyn tagen till olika yrkeskunnighet, duglighet och pålitlighet.Slutligen erinras om den förut omnämnda, i lagen införda s. k. Borah amendment,enligt vilken monopol och monopolistiska metoder äro förbjudna, samt omförekomsten i par. 5 av den s. k. Long amendment, innebärande förbud mot handling,som »hindrar en person från att bedriva manuellt yrke».1 Närmast åsyftas general Johnson« anförande den 4 sept. 1933, vari det bl. a. heter:»Arbetsgivarnas förpliktelse består i att icke söka inblanda sig i arbetarnas strävanden attorganisera sig eller i deras val av representanter. Arbetsgivarna kunna icke vägra attförhandla angående arbetsvillkoren med arbetarnas av dem själva utsedda representanter.Arbetsgivarna kunna icke uppställa såsom villkor för anställning, att arbetarna anslutasig till en »company union». Men arbetsgivarna Uro icke förpliktade att samtycka tillvissa lönesatser eller arbetsvillkor endast på den grund, att de förhandla med representanterutsedda av de organiserade arbetarna själva. Och ingen arbetsgivare är förvägradrätten att förhandla individuellt med en arbetare, om denne så önskar. Det tillkommeremellertid arbetaren ntt välja, huruvida han skall förhandla individuellt eller kollektivtgenom representant.»•