Untitled - Försvarets Historiska Telesamlingar,FHT

1978 hade man dock fått genomslag för de interna samarbetsrelationerna
i försvaret med avseende på intentionerna för professionaliseringen i den
nya strukturen. HFK hade också etablerat ett nätverk av samarbetsrelationer
med industrin, nationella utvecklingssatsningar och internationella
partner.
Det verkar i efterhand som samarbetet med FMV var mycket nära och
personligt orienterat hos ledningen. Generalerna (Fälttygmästarna) synes
ha varit personligt involverade i tillrättaläggande för att effektuera det
som den strategiska ledningen förväntade sig. Särskilt var samarbetet
med FMV tätt vid mötena i samband med att planerna konkretiserades
relaterat till förhållandena i respektive industrier. Cheferna åtföljdes av
fackpersonal med konkret ansvar för anskaffning. Cheferna kom från
befattningar med teknisk bakgrund, vilket innebar att de inte deltog bara
som chefer. De hade tack vare sin bakgrund god översikt och kunskap
om överordnade förhållanden och därav följande olika möjligheter och
begränsningar. Ibland hade de också irriterande god kunskap på det fackmässiga
området. Detta gjorde å andra sidan att strategier blev konkretiserade
och att mötena utvecklade kompetensen och engagemanget hos
fackpersonalen. När det någon sällsynt gång var nödvändigt att cheferna
tog på sig ”chefshatten” för att ”strekke opp administrerende direktører”,
så behärskade de hela pyramiden bättre än ”motståndarna”. Denna
arbetsform hade HFK och FMV gemensamt. Det gav facknivån inspiration
och möjligheter som påverkade utvecklingen av samarbetet.
Strukturen på samarbetet var ”chefsnivån”, som utgjorde översta ledningen,
”utövande fackchefer”, som utgjordes av avdelnings-/byråchefer/i några
fall kontorsjef/sektionschef, och ”utförandenivån”, som var projekt/kontorspersonal/ingenjörer.
Ledningens syn var väl förankrad i den lägsta
nivån, varför hela facknivån från avdelning och nedåt arbetade som en
enhet.
Inom elektronikområdet var Lars Ekerborn och Erik Hammer utsedda
att koordinera mellan HFK och FMV från ca 1981 till år 1997. (Efter
1997 var Per Lundgren och Göran Kihlström kontaktmän i Sverige fram
till 2001) Det blev vid de återkommande mötena diskussioner om förutsättningar
för att ta upp nya materielobjekt, uppföljning av egna aktiviteter
och dessvärre också nödvändigt att utarbeta samlade rapporter från
projektledarna när HFK och FMV årsvis rapporterade till generalsnivån.
24