Kallsortering

hoga hygieniska krav. Har kom vi isHillet att satsa pil hemkompostering i varmekompostorer,
en teknik som bl a utvecklats i Finland dar den provades i Espoo i mitten av
1980-talet. I Norge finns en tradition for insamling av matavfall till djurfoda. Under
slutet av 1970-talet genomfordes forsok i Notodden med insamling matavfall med
modem teknik, och fragan om sadan insamling tas sHindigt upp, t ex pa de regelbundet
clterkommande V AR -dagama i Trondheim.
I USA visar den offentliga statistiken pa att atervinningen varierar stort mellan de olika
delstatema och till dels ar framgangsrik. Den US-amerikanska kallsorteringen och atervinningen
ar framst inriktad pa torra material som tidningspapper och forpackningar, dar
aluminiumburkar och glasflaskor spelar en betydande roll. Intresset for komposterbart
material ar relativt litet, och dar det utvecklas program for kompostering ror det sig
framst om park- och tradgilrdsavfall. I genomsnitt atervinns en tredjedel av tidningspapperet,
en femtedel av mangden glasflaskor och drygt halften av aluminiumburkama. I
en sammanstallning av de mest framgangsrika atervinningssystemen i USA rankas 17
olika atervinnings- och komposteringsprogram. Endast fyra av dessa galler system for
mer an 20.000 personer, och tva av dessa galler system storre an 100.000 invanare.
(Institute for Local Self-Reliance 1991). Insamlingstekniken ar primitiv ur europeiskt
perspektiv, med stora insatser av manuellt arbete, som en naturlig utveckling av den
amerikanska renhallningen, men som i Europa automatiserats sedan lange. Atervinningsprogrammen
ar frivilliga, men efterhand blir allt fler av mer obligatorisk karaktar som
pabjuden kallsortering (mandatory programs). Inte sallan finns en atervinningsansvarig
i kvarteret med uppgift att dels finnas till hands for fragor, dels genom egna initiativ
motivera dem som inte deltar i kallsorteringen. Det finns i USA idag ett stigande
intresse for den europeiska kallsorteringstekniken och kanske sarskilt for den hogt
automatiserade med automatiska insamlingssystem och inslag av maskinell separering.
Den japanska kallsorteringen har ungefar samma inriktning som den amerikanska, med
fokus pa forpackningar. Omkring 40% av saval aluminiumburkar som stalmantlade
burkar samt omkring 50% av glasforpackningama samlas in for atervinning. Narmare
50% av den totala pappersmangden atervinns. Liksom de amerikanska systemen byggs
den japanska kallsorteringen upp kring frivilliga progratn. Det allmannas intresse for att
minska avfallsmangderna loser de storre siliderna kommunerna genom okad avfallsforbranning,
och det gangse sattet att kallsortera i Japan innebar att man skiljer brannbart
avfall fran icke brannbart, se Tanaka (1988).
Trots att det skett ett omfattande utvecklingsarbete pa flera hall i Europa ar det patagligt
svart att finna artiklar i fackpressen som rapporterar forskning pa omradet. De forsta
rapportema berorde utredande mojligheterna att genomfora kallsortering pa olika orter,
t ex Doedens (1979) och Vogel (1978, 1979). Under senare ar senare okar antalet
artiklar och beror da framst nationella rapporter om kallsorteringens status och
kommunemas egen rapportering om sitt utvecklingsarbete i samband med massor och
konferenser se t ex Askerud (1988), Berg-Christensen (1987), Bonda (1978), Bunk
(1979), Christensen och Christensen (1988), Diesen (1989), Erasmus (1979), Hirsbak
(1987), Hult (1987), Holvik (1987), Janssen och Knoch (1989), Kjellmaeus (1988),
Mertens (1985), Nilsson (1988).
Utvecklingen i Vast-Tyskland finns redovisad i ett par artiklar med atminstone nagot
matt av vetenskapliga ambitioner. U ndersokningar av systemet med grona tunnor for
insamling av atervinningsbart material behandlas av Kiefhaber och Becker (1984) samt
114