Kallsortering

Kiefhaber och Hassler-Kiefhaber (1985), som redovisar forsok bland 3.100 hushAll i
Donnersbergkreis. Insamling av papper, glas och metaller ide grona tunnorna medforde
30% reduktion av avfallsmangderna i ett system som tycks vara uppskattat av befolkningen.
Endast 5% finner systemet daligt och 20% redovisar ingen uppfattning.
Kiefhaber och Hassler-Kiefhaber (1985) redovisar en insamling av 57 kg papper, 10 kg
glas och 8 kg metaller samt 165 kg restavfall per invanare och ar. Mellen och Scheffold
( 1985) beskriver resultatet av inforande av grona tunnor i Ostrhauderfehn. De konstaterar
att ju bekvamare insamlingssystemet ar, desto fler manniskor deltar. Over halften av de
deltagande hushAllen ville utoka insamlingen till att aven omfatta plaster och textilier.
1985 var atervinningsgraden for papper 58%, for glas 61%, samt for metaller 42%. i
forsta fasen. Som bast atervanns 95 kg /inv och ar innebarande 70-90% atervinningsgrad
for de namnda materialgrupperna. Kostnaden uppgick till DM 8.50-13.40. Har skall
papekas att man redovisar en mycket stor mangd glas insamlat glas - 30,46 kg per
invanare och ar.
Insamling av atervinningsbart material i transparenta sackar redovisas av Biedermann
(1985), som redovisar insamling av 26 kg atervinningsbart material per invanare och ar
i ett omrade i Hannover. Av det insamlade var 45% glas och 55% papper. Doedens,
Thomas och Weber (1986) har gjort en noggrannare studie over en storre del av Hannover.
Atervinning genom insamling av sackar okade reduktionen av avfallsmangderna,
fran 7,4% till 19,6%. Aterstoden - 215 kg avfall per invanare och ar lades pa deponi.
I ett forsoksomrade (30.000 personer) samlades aven komposterbart material in. 50 kg
per invanare och ar kunde samlas.
Insamling av komposterbart material har skett under beteckningen "Bioabfall", vilket inte
skall forvaxlas med "Restmiill" eller "Nassmiill", som betecknar avfallet vid insamling
av atervinningsbart material i "Griine tonnen" (grona tunnor). De forsta rapporterna om
insamling av "Bioabfall" t ex Wustmann m fl (1987) samt Henssen och Henssen (1987)
beror tradgardsavfall och annat gronavfall. Under 1991 kommer de forsta rapporterna
om insamling av komposterbart koksavfall satt i storre sammanhang. Hangen (1991)
rapporterar om hur man i Landkreis Bad Kreuznach under 1987 tog i drift ett nytt
kompostverk. Den ursprungliga tanken pa att behandla blandat avfall i kompostverket
overgavs genast, och man planerade for rent komposterbart avfall i "Biotonnen". Varen
1989 paborjades insamling bland 20.000 invanare med hamtning i 14-dagars interval!.
Renheten var 98% vid ett stickprov om 9,44 ton avfall. Man kom sedan att samla
komposterbart material inklusive pappersfraktion tillsammans och beraknade att erhAlla
168 kg komposterbart material inklusive pappersfraktion per person och ar.
Den kompost som producerades i kompostverket harstamtnade till 85% fran dessa
"Biotonne" och resten fran tradgardsavfall. Kvaliteten var god med redovisade 66 mg
Pb per kg TS som kan jamforas med omkring 60 mg Pb per kg TS i Boraskomposten,
se Bilaga 3, del 3, eller 36-64 mg Pb per kg TS i den av Wustmann m fl (1987)
redovisade komposten pa park- och tradgardsavfall.
Fricke, m fl (1992 a,b och c) har genomfort en lagesbeskrivning for hanteringen av
"Bioabfalle" i vastra Tyskland, och konstaterar bland annat att det 1991 fanns 88
lopande projekt med cirka 2,7 miljoner personer involverade, dvs 4,5% av det gamla
Vast-Tysklands befolkning. Endast 14 av dessa projekt omfattade mer an 50.000
personer. 35 av projekten avsag koks- och tradgardsavfall, 48 avsag koks- och tradgards-
115