Kallsortering

gifterna. naturliga ar att man foljer minsta motstandets lag och foredrar att vidareutveckla
det gamla - eftersom det ar det man kan. Det nya, som ju strider mot gamla
beprovade doktriner riskerar att hamna i strykklass som okant, motstridigt beprovade
metoder och dessutom nagot varldsbildsframmande.
Det kan d§. vara pa sin plats att - atminstone i de storre och medelstora kommunerna -
bygga upp en ny liten forvaltning for drift och overlamnande av den nya tekniken.
Denna Ny-teknik-forvaltning kommer da att arbeta i konkurrens med det etablerade i en
stravan att ta bort en alit storre del av underlaget for den gamla tekniken och dess
forvaltare.
Ansvaret for kontrollen skulle enligt den gamla ordningen i kommunerna laggas pa
Miljo- och Halsoskyddsforvaltningen (M&HS). I den nya ordningen skulle kontrollen
kunna handhas av samma personer som skater anvisningar och ger rad. I en sadan
situation skulle alltsa alia kontakter mellan den kommunala forvaltningen och de boende
kunna ske genom en och samma person, vilket synes rationellt. Det finns dock risker
med detta i form av att denne persons trovardighet satts pa spel nar han/hon b§.de ger
rad och kontrollerar sin verksamhet. Samtidigt riskerar personens yrkesidentitet att bli
kluven. Det kan darfor vara battre att M&HS skater kontrollen och Ny-teknikforvaltningen
skoter radgivningen.
Ansvaret for driftsanvisningar och radgivning kan jamforas med den verksamhet som
bedrevs av de kommunala energiradgivarna eller de aktiviteter som rymmes inom de
kommunala konsumentkontorens verksamhetsfalt. I framtiden skulle det kunna finnas
kommunala vattenradgivare och avfallsradgivare, som vid sidan om radgivningen aven
ansvarar for driften av de kommunala smaskaliga anlaggningarna. Kanske kommer aven
energiradgivaren tillbaka i en ny tappning. Det ar - i tider da kommunerna skar ned pa
sina konsumentkontor - av vikt att papeka att konsutnentradgivaren kommer att bli en
viktig resurs i framtiden. Genom konsumentkontoret kan kommunen na ut med
information om resurssnal konsumtion, om ratt miljoval etc. Detta ar uppgifter, som
miljo- och halsoskyddsforvaltningarna och de tekniska forvaltningarna far svart att ta pa
sig, men som ar vasentliga for kommunemas mojlighet att styra materialstrommarna i
framtiden.
Med en sadan organisation kommer systemet inte att utsattas for sa manga inre slitningar
mellan de forvaltande och de fomyande liksom mellan de kontrollerande och de experimenterande.
Det ar vasentligt att framhalla vikten av att det aven i framtiden finns ett offentligt
ansvar for den basala tekniska forsorjningen till tatorternas bostader. Detta ansvar tillhor
aven den framtida kommunala rollen. Oavsett skala maste aven i framtiden finnas ett
offentligt yttersta ansvar for att stadema forsorj s med vatten, for att gaturenhallningen
fungerar och for borttransport av sadant material som inte kan recirkuleras lokalt.
Ansvaret omfattar aven ett ansvar for att det borttransporterade materialet fors in i storre
kretslopp, sadana som inte kan hanteras fran den lokala nivan.
169