Kallsortering

ara till liten del integreras i dessa. Konsekvenserna ar nu val kanda: globala
atmosfariska effekter som hojd koldioxidhalt och ozonhai, regionala som sur
nederbord och lokala som smog och grundvattenfororeningar. risker som ar
forenade harmed ar ocksA allmant kanda, aven om osakerhet foreligger i miinga
delfriigor ....
Redan i analyser gjorda pi\. 1970- och 1980-talen konstaterades att ett av de grundlaggande
problemen med den vasterlandska synen pi\. naturresursema var det linjara
materialflodet, set ex Berg m fl (1981a), Hubendick (1985) samt Tiberg (1988). Detta
resulterar oundvikligen i ett uttommande av resurser i ena andan och en produktion av
entropi - oreda - i den andra andan, dar produktions- och konsumtionsrester pa olika satt
deponeras for att ackumuleras i luft, vatten och pa marken. Ett linjart materialflode kan
enbart resultera i uttomning av de samlade lagerresursema. Det finns inga genvagar ut
ur detta och ingen rationalitet darifran. Nils Tiberg beskriver situationen pa foljande satt:
"Pasta flytande och gasformiga avfallsprodukter uppstar nar materia omsatts med
hjalp av energi. A vfall over gar ocksa spontant och overfors bl a genom
avfallshantering medvetet mellan de olika tillstanden genom processer som
forgasning och forbranning, kondensering och gasrening, upplosning och
rengoring, fallning och sedimentation. U tan ett overordnat perspektiv pa
avfallsproblemen, hamnar vi latt i skenlosningar och langsiktigt i misslyckanden.
Vi flyttar problemen i tid och rum", (Tiberg 1990b).
Som redskap for tanken beskriver Tiberg skillnaden mellan avfall och resurs som en
kontrast, ju skarpare kontrast mot omgivningen, desto hogre grad av resurs. Uppkomsten
av avfall ar i detta perspektiv en funktion av att nedbrytande processer dominerar over
de uppbyggande processema. Dessa processer lyder- i det langa loppet- naturlagama
och avfallsbildningen kan sagas lyda under entropilagen. Tiberg visar pa hur soldrivna
processer tycks arbeta mot entropilagen, men visar pa att denna synvilla beror pa att vi
vanligen satter systemgransema kring Tellus. De soldrivna processema exporterar sin
entropi till varldsrymden. Pa detta satt finner vi en yttersta grans for uttaget av energiresurser
i ett langsiktigt uthalligt samhalle, namligen summan av den instralade solenergin.
En del av denna energi maste da anvandas for vaxtemas och algemas fotosyntes.
Behovet av kretslopp
En losning pa de problem som uppstar pa grund av den begransande ravarumangden
skulle kunna vara att lamna all modern teknik och aterga till ett stadium liknande det
pa stenaldem. Vi skulle alia vara direkt ansvariga for var egen forsoljning genom odling,
djurhallning, jakt, fiske och samlande. Vi skulle inte fa anvanda nagon namnvard mangd
frammande material. Konsekvensen skulle naturligtvis bli att en stor del av varldens
befolkning efter stora umbaranden och omanskligt lidande dog ut, men sannolikt skulle
manskligheten som sadan vara i stand att overleva langsiktigt under forutsattning att
den skulle kunna bevara kunskapen om sin livsstils nodvandighet.
Nu ar det inte sa jag forestaller mig en mojlig framtid. Jag ser framtiden som ett nytt
modemt samhalle, som inte pa samma satt som dagens exploaterar naturen utover dess
formaga till avkastning. Detta samhalle maste, som ovillkorligt faktum bygga pa att de
linjara materialflodena bryts och att samhallets materialfloden i sa stor utstrackning som
54