Kallsortering

forsorjning. Vissa specialiserar sig pa produktion av mat (och stannar utanfor staden).
Andra specialiserar sig pa att skapa verktyg till matproduktionen. Ater andra blir
specialister pa att skapa verktyg till verktygsmaskinema, att bryta ravaror, att distribuera
eller formedla desamma i all oandlighet. I alia dessa processer, bundna till stadsboendet,
uppkommer rester som inte har ett naturligt kretslopp att aterga till.
I och med angmaskinen kunde nya oanade krafter tas i ansprak, och arbetsdelningen blev
annu effektivare an tidigare. Med hjalp av all den nya energi, som kunde sattas in i
samhallet uppstod ett nytt utrymme for konsumtion, och i forlangningen av denna, for
produktion av avfall.
Fore industrialismens genombrott fungerade samhallet i relativ samklang med naturen
trots arbetsdelningen. Stadema var sma och over 90% av befolkningen levde med
utgangspunkt fran sin egen forsorjning pa landsbygden - sitt eget odlande. Vid sidan om
odlandet hade man ett stort antal goromal, som idag utfors av specialister. Man
tillverkade sina egna klader, sina skor, en stor del av sina verktyg etc. Flera av dessa
sysslor kom efterhand att tas over av specialister, men aven detta gick bra i det
forindustriella samhallet eftersom hantverkarna kunde ga fran gard till gard och
genomfora arbetet pa garden. En ytterst liten del av produktionen kom att ske i regelratta
verkstader.
Arbetsdelningen har "effektiviserats" under industrialismen och alit fler verksamheter har
efterhand centraliserats. Vid forra sekelskiftet levde 55% av landets befolkning pa
jordbruk och omkring 80% lev de pa vad vi idag kallar landsbygd. Idag - knappt 100 ar
senare- lever 2,5% av befolkningen pa jordbruk och 83% lever i tatorter.
Allt farre manniskor producerar en alit storre del av efterfragan pa mat, klader, bostader
och overflod, samtidigt som aUt fler manniskor blivit tillgangliga for overflodskonsumtion.
Specialiseringen och den materiellt sett rationellare hantering som hor ihop med
densamma har resulterat i att det blivit tid och arbetskraft over for produktion av de nya
varor som konstituerar det materiella overflodet, och darmed okar takten i konsumtionen.
Denna "effektiva" produktion (och konsumtion) resulterar i att organismen staden i sin
livsform bygger in en risk for att forgiftas av sina egna nedbrytningsprodukter. Dessa
maste saledes utsondras i en allt hogre takt for att staden skall kunna fungera.
Kvittblivningen av avfall ar pa sa satt lika nodvandig for staden som manniskans behov
av att komma tillratta med utsondringen av sin urin. Renhallningen ar pa detta satt
stadens njurar.
V aruproduktionen skulle snart avstanna om det inte fanns en standig efterfragan pa alla
de varor som industrialismen formar att producera. Problemet med en standig efterfragan
kunde under en period losas med att lata marknaderna expandera, men denna expansion
hade en sjalvklar grans. Forr eller senare var behovet tackt, och eftersom man var
beroende av att ravaroma var billiga maste en del- den storre delen- av varlden finna
sig i att forse den andra delen av varlden med ravaror utan att sjalv kunna tillgodogora
sig de produkter som tillverkades darur. En sadan konsumtion skulle medfora att
ravaroma blev sa dyra att de varor som producerats pa basis av dessa inte skulle kunna
saljas till sa manga, varvid produktionen ater igen skulle avstanna. Darfor ar det mnojligt
46