Kallsortering

Har fcir dock kallsorteringen en djupare mening, da den innebar att separata floden inte
tillats blanda sig med varandra pa ett okontrollerat satt. Alia delfloden; forpackningar,
latrin och matavfall tas sedan omhand pa ett for varje materialslag adekvat satt. Med
adekvat menas da att med minsta mojliga resurskonsumtion (solenergin oraknat) aterfora
materialet till det kulturella kretsloppet.
I de naturliga kretsloppen omvandlas material kontinuerligt i kemiska och biokemiska
processer, dar de biokemiska processema avger energi i form av spillvarme. Vi maste
vara oppna for att aven de kulturella kretsloppen fordrar processtekniskt baserat
omhandertagande, och i sa fall maste de i forsta hand vara kemiska och biokemiska
processer, vilka rimligen skall vara exoterma.
Den resurssnala tekniken maste, sasom Tiberg (1990a) visat vara helt byggd kring slutna
kretslopp och solenergin. Med solen som energikalla och kretsloppet som princip star
den resurssndla teknikens viis en att finna i livet sjiilvt.
Nar man reflekterar over den behandlingstekniska utvecklingen ar det inte ointressant
att konstatera att man forst bygger av loppsreningsverk, som ger renat vatten, men
(tyvarr) ansamlar fororeningarna i ett oanvandbart slam. For att pa nagot satt bli kvitt
de okande slammangdema bygger man avfallsverk, vilka skall behandla detta slam och
(forhoppningsvis) gora det anvandbart.
Det ar i efterhand markligt att se hur man pa SNV, trots att man 1971 var medveten om
att samkomposteringen inte skulle innebara nagot annat an att det biologiska avfallet
skulle stabiliseras, i sam band med renhallningspropositionen 197 5 och tio ar framat
forsoker overtyga omvarlden om att samkomposteringen kan resultera i avsattbara
produkter. Man upptrader som forblindade av behovet av kvittblivning av de snabbt
okande slammangderna. Man tankte sig att spada ut tungmetallema i slammet med hjalp
av hushailsavfall, men redan i Laxa-projektet stod det klart att avfallet i sig bar med sig
sa mycket tungmetaller att blandningen med slam snarare innebar att avfallets tungmetaller
skulle spadas ut i slammet an tvart om. I en miljopolitisk rationalitet skulle denna
upptackt medfort att man sokt sig vidare mot andra losningar - baserade pa en analys
av problemet som sadant. Kedjade vid den moderna tekniken 3 motiverar man sitt val
med en lagom polish av datidens vagt formulerade krav pa atervinning och hushallande
med resurser.
Problemet ar, och det torde nu framsta som en sjalvklarhet, den okontrollerade
materialblandningen i avfallet. Den gamla tekniken bygger pa en anomalitet i teknikens
logik - en logisk kullerbytta: A v nagon anledning har man forutsatt att avfallet ar
oundvikligt till sin konstitution. Darfor kommer vi att medvetet blanda vara restprodukter
till avfall i diskbankskapet, i kontorets papperskorgar och i fabrikemas
containrar. Innehallet i soppasar och papperskorgar blandas sedan i kommunens
uppsamlingskarl och -sackar, vilka blandas i hamtningsfordonet. De olika lassen blandas
i avfallsverkets bunker och till sist manifesteras blandningen i avfallsverkets sonderdelningssteg.
3 Jamfor avsnitt 2.6.1
57