Kallsortering

I den nya planeringen maste kommunema fjarma sig fran det planeringsparadigm som
skapat obalansen mellan boende och verksamhet, mellan produktion (i biologisk mening)
och konsumtion. Planeringen maste nu inriktas pa att varna de kvarvarande naturresursema
samtidigt som stadsboendet utvecklas. De samhaJ.leliga kretsloppen skall i allt
hogre utstrackning slutas och den basala - den livsnodvandiga - produktionen maste
komma mycket narmare manniskoma. De framtida plan ern a kommer att i sina bakgrundsbeskrivningar
ha redogorelser for olika materialfloden, slutna och brutna kretslopp,
i kommunen. Dessa beskrivningar utgor en del i en ny pedagogik for planeringen
och - inte minst - for hur malen formuleras.
JI...J"'VJLJLlU." planeringsprocess ar en del av en demokratisk process. Samhallsutvecklingen
styrs inte av nagra naturlagar, utan av det medvetande som utvecklas i samhallet och
later sig avspeglas i de olika planemas malformuleringar. Malen forandras i takt med
att kunskaperna okar, forstaelsen for de aktuella samhallsproblemens art och vasen
fordjupas samt medvetandet utveckling.
Eftersom det inte ar vare sig lampligt eller rimligt att forsoka patvinga gemene man ett
allt for snabbt intrade i det nya samhallet - kretsloppssamhallet - kan kommunen inte
planera det nya samhallet pa samma villkor sotn det gamla. Den nya planeringen maste
sikta pa att miijliggora ett slutande av kretslopp. Kommuninvanarna skall alltsa inte
tvingas pa en viss teknik, de skall ges mojligheten att prova och utveckla en ny -
barkraftigare - teknik. Efterhand kommer sa allt fler lokala kretslopp att slutas och det
centrala kommunala inflytandet minskar i samma utstrackning. Planeringen blir pa sa
siitt inte tvingande, utan oppnande.
Kommunen har idag ansvaret for driften av de tekniska forsorjningssystem som primart
kommer att beroras av planeringen for kretsloppssamhallet. Det yttersta driftsansvaret
for dessa system maste ligga kvar hos kommunema, framst darfor att de gamla systemen
kommer att leva vidare under mycket lang tid framat.
Normalt forestaller vi oss idag att vagen till kretsloppssamhallet innebar att vi maste
anpassa oss till en allt mindre skala for flera av vara tekniska forsorjningssystem, samt
att den smaskaliga tekniken skall fungera med ett lokalt driftsansvar. Bakom detta
gommer man tanken pa att de boende fran borjan ar inforstadda med situationen, de har
sjalva onskat att det skall vara sa samt att de klarar driften langsiktigt. I vissa fall maste
emellertid kommunen ta ansvaret for implementeringen av smaskalig teknik for att
kunna uppratthalla takten i forandringsarbetet. I de fallen maste det aven finnas ett -
atminstone kortsiktigt - kommunalt driftsansvar for den nya tekniken. (Med sikte pa att
driften efterhand tas over lokalt).
Under denna tid torde det aven finnas behov av saval offentlig kontroll som driftsanvisningar
och allmant goda rad for dem som tagit pa sig ett lokalt ansvar. Det ar endast
kommunen som har tillrackliga organisatoriska resurser i kombination med lokalkannedom
for att kunna ta pa sig detta kombinerade kontroll- och radgivningsansvar.
Kommunen kan aven genom denna verksamhet satnla pa sig skilda erfarenheter av olika
provade lokala system, som sedan kan komma allmanheten och den kontinuerliga
planeringsprocessen till godo.
Pa sa satt blir kommunema samtidigt forvaltare av det gamla och delansvariga i
lingen av det nya. Det ligger en risk i detta, om en och samma forvaltning far bada upp-
168