Kallsortering

For att kringgA stockholmamas forakt for renhAllningsarbetet vande sig Nordstrand till
sin hembygds trakter, Dalsland och Varmland i detta arende. Genom kungorelser i
kyrkorna bringades menigheten kannedom om de nya arbetstillfallena i huvudstaden, och
efter ett personligt sammantraffande med de personer, som var villiga att "ta varvning
i RenhAllningsverket" lyckades han sammanbringa den nodvandiga arbetsstyrkan av 75
man.
Dessa arbetare forlades i for andamAlet iordningsstallda kaserner. Livet inom kasernerna
ordnades, sA vitt mojligt, efter militariskt monster med kasernbefalhavare, gemensam
bespisning och korum varje kvall. De anstallda och i kasernerna forlagda mannen var
tvungna att begara tillstAnd for att avHigsna sig frAn kasernomrAdet.
I ansilillningsvillkoren var noga fastlagt krav pA trohet, nykterhet och ordentlighet. Brott
mot dessa krav medforde omedelbart avsked. A v loningen bestod till stor del av
naturaformAner, sAsom fria arbetsklader, fri logi och fri mat. Som kontant Ion betalades
en krona per dygn och om den anstallde "anwandes till hamtning af karl" for varje till
karran och prAmen nedburet och tomt karl ytterligare 5 ore riksmynt. NAgon sarskild
betalning for extra arbete gavs daremot inte. Utover detta betalades 5 kronor vid
kontraktets undertecknande, och 2 kronor som gratifikation efter ett kvartals anstallning.
Efter ytterligare ett, tvA och tre kvartals anstallning betalades 4, 8 respektive 12 kronor
som gratifikation.
Kasernlivet borjade efter loppet av tio till femton Ar att upplosas for att sA smAningom
forsvinna i samband med att ungkarlarna bildade familjer. SA lange marketenteriet var
i verksamhet, utdelades emellertid aven till de gifta arbetarna "dem tillkommande", fast
oberedda matvaror for ett varde motsvarande de mAltider, som serverades i den
gemensamma matsalen.
I och med utflyttningen frAn kasernerna blev renhAllningsarbetarna i Stockholm
jamstallda med arbetarklassen i ovrigt.
Under 1920- och 1930-talen blev renhAllningsarbetaren- i stader med renhAllningsverk
- en kommunalarbetare med uniform och skarmmossa. Hans arbete var smutsigt och
tungt sarskilt vintertid dA han skulle ta sig fram pA oskottade trottoarer och gArdar. Det
150 liters standardkarl av plAt, som var det i sarklass vanligaste sopkarlet mellan 1930
och 1960 vagde tomt omkring 35 kilo. Fyllt kunde det vaga over 100 kilo. Denna borda
skulle renhAllaren bara eller rulla till insamlingsfordonet, i vilket karlet tomdes for hand
anda fram till mitten av 1940-talet, dA den automatiska tomningen infordes.
Vintrarna forde aven med sig problem vid sjalva tomningen av karlen. Soporna, som
tomts direkt ur slaskhinken i soptunnan, var biota, och aven vid inte alit for strang kold
fros de fast i den kalla plAten. Karlen fick i en tidsodande procedur varmas med
blAslampa innan de kunde tommas. Detta arbetsmoment fanns kvar lAngt efter andra
varldskriget, och forsvann forst nAgon gAng pA 1960-talet nar vi vant oss att forpacka
soporna i plastpAsar, och den gamla slaskhinken spelat ut sin roll i hemmen.
Arbetet kom att kontinuerligt bli lattare och mer hygieniskt i och med att karlkarran kom
i mer allmant bruk. Den dammfria tomningen lanserades omkring 1930 i samband med
att standardiserade karl infordes mer allmant i de storre staderna. En annan pAtaglig
forbattring blev inforandet av den automatiska tomningen tio till tjugo Ar senare.
39