Kallsortering

att "over en natt" konvertera sig frAn avlopps- till avfallsexperter. Sjalvklart tog man
med sig sin tekniksyn - sitt teknik -paradigm - och forsokte applicera detta pit det nya
problem man satts att losa. Atervinningen kom pa sa satt att bli ett processtekniskt
problem, dar grundforutsattningen ( outtalat) var att avfallet existerar och egentligen inte
kan ifriigasattas till mangd och sammansattning - Laxa-forsoken till trots.
Det byggdes i Sverige drygt 15 anlaggningar efter grundkonceptet separering och kompostering.
Ingen av dessa har resulterat i nagon langsiktig avsattning for de olika
delstrommar som kunnat tas ut fran anlaggningarna. Denna brist pa maluppfyllelse var
sjalvklart mer an en besvikelse och i borjan av 1980-talet initierades en stor undersokning
av funktionen hos landets anlaggningar for avfallsbehandling (DRAV). Saval
separerings- och komposteringsanlaggningarna som forbranningsanlaggningarna berordes
av undersokningen.
"Syftet med studien ar kortfattat att under 1981-84 studera och utvardera olika
behandlingsmetoder och behandlingsanlaggningar i Sverige samt deras funktion.
Detta for att begangna fel inte skall upprepas i framtida anlaggningar. Studien
skall kunna ligga till grund for framtida val av behandlingsmetoder med hansyn
tagen till saval teknik, ekonomi som miljopaverkan", (RVF information 4/1981).
Nagra ar senare konstaterar undersokningens slutrapport lakoniskt att: "Man skall dock
vara medveten om att det finns begransningar i tekniken och dess reglerbarhet, som
tillsammans med det heterogena avfallet, medverkar till svarigheter att framstalla
atervinningsbara produkter med en jamn och onskad kvalitet", (DRA V 1985).
Detta konstaterande innehaller samma utsaga som nagra av argumenten for att ORA Vprojektet
skulle genomforas. Man finner alltsa att undersokningen var berattigad, men
man kunde inte ange nagra vagar ut ur problemen.
Kapitlet om systemfunktion i DRA V -projektets slutrapport avslutas med foljande tva
konstateranden:
"Ju mer komplicerat uppbyggda avfallsverk ar och ju hogre kvalitetsmal som stalls
desto storre ar risken for driftstorningar. Atervinningsanlaggningen i Lovsta ar ett
exempel pa ett sadant fall ....
Malnings- och separeringsstegen i flertalet verk anses dimensionerade for att
kunna drivas 1.600 tim/arvid full kapacitetsbelastning. Huruvida detta ar mojligt
vid fortsatt hog tillganglighet har inte kunnat studeras eftersom verken for
narvarande drivs endast 30-45% av denna tid."
Utan att vidare kommentera vare sig undersokningens upplaggning eller dess resultat kan
man konstatera att de fynd som gjorts framst ar sadana man kan forvanta sig med nagra
lysande undantag nar. Man konstaterar t ex att trumsiktarna till dels aven fungerar som
sonderdelare. Sonderdelningen kan alltsa inte ses enbart som en funktion av malningssteget.
Vidare noterar man att den storsta partikel som passerar genom en trumsikt har
ungefar halva sikthalets radie. Problemet kvarstar emellertid: Den grundlaggande fragestallningen
maste varit felaktig samtidigt som en eller flera av grundforutsattningarna
kan ha varit felaktig.
52