Kallsortering

Den modema kvittblivningstekniken kommer - om an maskerad till energiomvandlare
eller komposteringsverk - att sjalv delta i utmaningen av naturen. En effektiv kvittblivning
innebar en mojlig expansion av konsumtionen varvid utmaningen ytterligare
forstarkes. Till yttermera visso frambringar den moderna tekniken alit mer komplexa
produkter, som staller alit hogre krav pa kvittblivningsteknikens losningar till skydd for
den lokala miljon - t ex rokgasreningen. Driften av dessa blir darvid en del av
utmaningen, eftersom anlaggningama fordrar hjalpmaterialstrommar i form av t ex
kemikalier for fallning och neutralisering.
Det ar en vanlig uppfattning, bl a mot bakgrund av Romklubbens berakningar pa 1960talet
att varldens samlade lagerresurser kommer att vara den begransande faktom for en
okad konsumtion, vidgade marknader samt en okad och rattvisare fordelad valfard for
jordens befolkning, se t ex Meadows (1972). Omojligheten i en rattvist fordelad
materiell valfard visar G H von Wright i foljande tankeexperiment:
Att jag far det battre betyder i regel inte att du far det samre. Men om man istallet
for "jag" och "du" sater "mitt land" och ett eller annat s k "u-land", far fragan en
annan dimension. Men ocksa da ar den abstrakt och svar att fa grepp om. Annat
an i extrema fall. Forsok t ex tanka er att Indiens snart 800 miljoner manniskor
plotsligt skulle "hojas" till var egen levnadsstandard. Den produktion av energi,
livsmedel, bostader och icke-livsnodvandiga konsumtionsartiklar som detta kraver
och den forslitning, som maste bli foljden, skulle innebara en sadan brandskattning
av jordens resurser, att det snart skulle vara slut med frojden. En jamn fordelning
over jordklotet av den konsumtionsniva, som vissa industrilander redan uppnatt,
ligger helt enkelt inte inom de fysiska mojligheternas grans. Onskar man en
utjamning, maste man ocksa vilja en sankning av konsumtionsnivan i varje fall i
de fiesta av de vastliga industrilandema. Vern vill det? Nagra inser sakert
nodvandigheten - men knappast nagon i "ansvarig stallning" kunde ens ta ett litet
forsta steg mot ett sadant mal utan att riskera sin egen position.
Idag ar det inte helt sakert att lagerresursernas begransning verkligen ar det storsta hotet
mot en langsiktig overlevnad. John Holmberg (Holmberg 1992) argumenterar - med stod
av den sa kallade "Brundtlandrapporten" (WECD 1987), som har fokus riktat pa
miljopaverkan orsakade av samhallets restprodukter - for att det istallet ar naturens
formaga att assimilera samhallets restprodukter som kommer att vara avgorande.
Holmberg beskriver - utifran ett resursteoretiskt perspektiv - rovdriften pa foljande satt,
(Holmberg 1992):
De energirika material som samhallet tar ut ur naturen for dess drift aterlamnas till
naturen som restprodukter. Tidigt i manniskans historia var samhallet litet i
forhallande till ekosystemen, och energi- och materialomsattningen innebar inte
nagot allvarligt problem. Resurserna togs framfor alit ur ekosfaren och aterlamnades
dit i degraderad, men anvandbar form. Nu har det manskliga samhallet
vuxit, och en stor del av energi- och materialravarorna for driften av industrisamhallet
hamtas utanfor ekosfaren, medan restproduktema tillhor ekosfaren. Dessa
floden ligger alltsa nastan helt utanfor de stationara flodena pa Jordens yta och kan
53