Kallsortering

I de tv! politiskt initierade projekten var forst och framst ma.lformuleringen klar -
avfallsmangdema skulle minska genom att allt mer material fordes till 3.tervinning och
kompostering. I den politiska forankringen 13.g aven en sakerhet for de som deltog i
forsoket - det skulle lana sig att delta genom att den personliga insatsen skulle kunna
fa. avfallspolitiska konsekvenser. Sarskilt tydligt var detta i Bor3.s dar forsaken var ett
utta.lat forstadium till den kommande stora forandringen av kommunens avfallshantering.
Det var inte ta.l om forsok "om utifall", utan forsok "i avsikt att". Viljeinriktningen var
klar, vilket aven medgav stort utrymme for teknikval.
Med tiden kom emellertid initiativet att forskjutas 3.t renha.Ilningsverket, vilket aven
forskot intresset, och resulterade i losningar som aUt mer knot an till den traditionella
renha.Ilningstekniken. Det ans3.gs snart vara en fordel att den befintliga fordonsparken
kunde anvandas, trots att den kontinuerligt m3.ste fornyas och implementeringen av
kallsorteringen tidsmassigt skulle kunna kopplas till denna fornyelse. M3.let- avfallsminimeringen
- kom pA detta satt att fordunklas bakom ett av medlen att nA dit - insamlingstekniken.
Hultin (1987b) menar att det generella avfallsproblemet p3. den politiska niv3.n ofta
hanterats p3. samma satt som man hanterat sjalva avfallet, dvs som ett kvittblivningsproblem.
Konkret har det inneburit att politikema avhant sig problemet till en
entreprenor och konsulter, vilket p3. sikt dranerat ut det m3.tt av kunskap och erfarenheter
som funnits i kommunen - s3.val teknisk som ideologisk kompetens. (Delar av denna
diskussion for Hultin under den talande rubriken "Konsten att inte delegera problemet").
B3.de Vaggeryds- och Bor3.sprojekten syftade delvis till att motverka detta. I BorAs kom
detta att ske i full skala i och med att politikema beslot om att genomfora en regelratt
avfallsplanering i kommunen. I detta planarbete kom att rymmas ett stort mAtt av
kunskapsuppbyggnad, och den i Bora.s anvanda planeringsmetoden blev sA smAningom
modell for den lagstadgade kommunala avfallsplaneringen. Med tiden kom emellertid
BorAs politiker att delegera en stor del av problemen till sin tekniska forvaltning -
RenhAllningsverket. Denna intema delegation medfor ingen stor forlust av kunskap och
erfarenhet inom kommunen, men val inom kommunens politiska sektor, vilket p3. sikt
kan fA till foljd att den politiska initiativkraften minskar.
Behovet av att 3.terfora initiativet och kunskapen till kommunerna visar sig allt mer
tydligt nar det galler avfallsplaneringen. De kommunala avfallsplanerna ar avsedda att
vara redskap i utvecklingen av den kommunala avfallshanteringen (egentligen i avvecklingen
av densamma om man laser propositionstexten noga), men de ar oanvandbara om
inte kommunema sjalva ar i besittning av ett visst m3.tt av kunskap. Darfor har fyra av
kommunforbundets lansavdelningar kept hela kurser i avfallsplanering som uppdragsundervisning
pA hogskolan. Under las3.ret 1991/92 gjordes 28 avfallsplaner inom ramen for
tvA sAdana kurser p3. Chalmers Tekniska Hogskola, och ytterligare 9 kommuner deltar
i en tredje kurs.
Hultin skrev 1987b om vikten att formulera tydliga avfallspolitiska ma.I, och detta har
sedemera kommit att strykas under i Statens Naturv3.rdsverks tnanual for avfallsplanering
(SNV 1991). Forsta g3.ngen s3.dana m3.1 formulerades i en kommunal/regional utredning
var troligen 1974 d3. Stockholms Lans Landsting skriver att man i forsta hand vill
a.stadkomma minsta mojliga miljoforstoring och katastrofrisker for regionens inv3.nare,
och i andra hand efterstrava 3.tervinning och recirkulation i naturen. (Berg och Hultin
1983). Under den stora utbyggnaden av avfallsverk for 3.tervinning och kompostering
142