Kallsortering

1
I slutet pA1960-talet borjade konsumtionssamhallets konsekvenser pA allvar ge sig till
kanna i form av vaxande avfallsmangder och okande mil joforstoring. For forsta gAng en
sAg man sinande rAvarutillgAngar som ett globalt forsorjningsproblem. Ar 1969 bildades
Statens NaturvArdsverk med ansvar for skyddet av den yttre miljon, vilket forde med sig
att det tekniska miljoskyddet byggdes ut i landet. Resultatet lat inte heller vanta pA sig.
Hela 1970-talet och stora delar av 1980-talet praglades av minskade utslapp frAn olika
punktkallor.
I denna stravan att minska miljoproblemen kom aven avfallshanteringen att beroras, dels
genom reglering av utslappen frAn forbranningsanlaggningar och avfallsupplag, dels
genom 1970 Ars kommunala renhAllningslag (KRL), vilken innebar renhallningstvAng for
alla. Vis sa mojligheter till dispens var emellertid mojliga. I 197 5 Ars forandring av KRL
infordes bland annat ett kommunalt renhallningsmonopol. Kommunerna hade dock
mojlighet att anlita entreprenor for sjalva hanteringen.
I propositionen 1975:32, "Atervinning och omhandertagande av avfall", argumenterar
jordbruksministern for en okad Ateranvandning av avfall som ett viktigt led i stravandena
att minska sloseriet med naturresurser liksom aven ett viktigt led i stravandena att
forbattra miljon. I fragan om atervinning prioriterar han pappersatervinningen, och i
likhet med utredningen anser ministem att pappersatervinningen skall baseras pa
sortering vid kallan. Dessutom oppnar han mojligheten att senare aven foreskriva
separering av glas och plat. Samtidigt foresprakas emellertid ett statsbidrag till "sadana
anlaggningar som innebar atervinning och nyttiggorande av avfallet", (Prop 1975:32)
Statsbidraget tillsammans med ett uttalat onskemal om regionala anlaggningar for
avfallsbehandling medforde att huvudintresset riktades mot maskinella metoder for
separering och atervinning av avfall. Pappersatervinningen baserad pA sortering vid
kallan hamnade i bakvatten och sags av manga som en nodlosning medan stora forhoppningar
knots till att aven pappersatervinningen skulle kunna losas inom ramen for de
anlaggningar som planerades for hushAllsavfallets atervinning och nyttiggorande. Nar de
forsta Atervinnings- och komposteringsanlaggningarna togs i drift visade det sig
emellertid att den maskinella separeringen inte fungerade som tankt. Det visade sig vara
mycket svArt - till synes omojligt - att ur hushallsavfallet extrahera fram en produkt som
skulle kunna jamforas med returpapper hamtat atskilt fran avfallet. Fragan om hur den
framtida atervinningen skulle organiseras liksom hur den framtidoa avfallshanteringen och
inte minst renhAllningen skulle se ut var darmed oppen.
A vfallshanteringen och atervinningen blev mot denna bakgrund ett allt viktigare problem
for forskningen. Kraven pa effektiv renhAllning stod i god samklang med den centrala
behandlingstekniken, men det i propositionen 1975:32 uttalade onskemalet om
pappersatervinning baserad pa sortering vid kallan stallde ett an tal fragor infer framtiden.
Dessa fragor var av saval praktisk natur - t ex vilka krav man maste stalla pa sarskilda
utrymmen for returpapperet i bostademas narhet som av social natur - t ex hur den
enskilda manniskan forhaller sig till resursbesparande atgarder av olika natur. Flera av
1