Kallsortering

uppbyggnad medfor att sorteringsinstruktionema kommer i direkt konflikt med dels den
enskilda manniskans battre informerade standpunkt, dels med materialitetemas egna
budskap. mjolkkartong kommer att bedomas som torr, medan en likadan kartong,
som varit fylld med filmjolk kommer att bedomas som vat. En bloja kan av en person
bedomas som vat och tillhorig vatt, medan en annan kan se blojans plastskikt som ett
hinder for komposteringsprocessen, varvid denne lagger blojan i det torra. Det finns fler
exempel pa hur samma produkt av olika skal kan komma att hamna i bada fraktionema.
Pa sikt finns det risk for att kan detta medfor att de bada fraktionema blir allt mer lika
till sin sammansattning. Grunden till detta ligger i att allt fler personer kommer att fa
svart att finna en mojlighet att gora sig kvitt sadant som iir avfall, men som inte
stammer in pa bade beskrivningen av vad som ar vatt eller torrt, och vad detta vata
torra skall anvandas till. Har aterkommer konservburken som innehallit kattmat eller vita
honor. Den ar vat, men knappast komposterbar, den ar a andra sidan torr om man tvattar
ur restema, men knappast bdinnbar. Atervinningsbar arden inte, eftersom det inte finns
nagon marknad for burkskrot i Sverige.
Har tydliggors behovet av en sopsack, en restfraktion, en mojlighet att avhanda sig
sadant man vill bli kvitt, men som inte hor hemma i de mer eller mindre val artikulerade
bruksammanhang som forespeglas i en uppdelning av vatt och torrt. Det ar i kontrast
mot detta som Boras-systemet visar upp ett matt av klokhet. I overgangen till det nya
finns den gamla sopsacken kvar. Dar kan man - och dar skall man - bli av med allt det
som inte genast later sig definieras som atervinningsbart. I sopsacken finns en trygghet
och ett stod i stravan att gora sa lite fel som mojligt.
En handelse, som ser ut som en tanke, ar att ett av landets stora renhallningsforetag har
statt som delansvarig for forsaken med vatt och torrt i Eslov. Detta foretag har sedan
exploaterat iden i Skara. Vatt-och-torrt, som ide, ligger renhallningen nara, enar systemet
baseras pa tva avfallsfraktioner och inte pa explicit nyttiga materialfloden. Det ar har
som kallsorteringen loper risken att involveras i den modema tekniken, som ett led
mellan konsumtion och hogteknologisk destruktion. Sa som "vatt och torrt" hanteras i
Skara och i SYSA V -regionen idag tjanar uppdelning i tva fraktioner en bart den effektiva
kvittblivningen. I SYSA V -regionen branns det torra medan det vata laggs i avfallsupplaget
for att generera gas. Den atervinning som sker i SYSAV-regionen sker vid sidan
om "vatt-och-torrt". I Skara handsorteras den torra fraktionen sa att vissa atervinningsbara
komponenter kan tillvaratas. Resten utgor en branslefraktion som branns
till fjarrvarme i Lidkoping samt en obrannbar fraktion som laggs pa avfallsupplaget. Det
vata anvands som tackmaterial eller komposteras enkelt i strangar for att sedan laggas
som sluttackning pa avfallsupplaget. Detta svarar val mot den moderna renhallningsteknikens
perspektiv - destruktionen. Storre delen av de hushallens restprodukter som
samlas in som vatt och torrt avfall bestalls som termisk energi, som ravara for
gasproduktion i avfallsupplaget eller rent av som tackmaterial for upplaget.
I Boras vacktes intresset for kallsortering och atervinning pa ett brett politiskt plan i
reaktion mot ett forslag till en hogteknologisk destruktionsprocess, som diskuterades i
kommunen i mitten pa 1980-talet. Introduktionen av kallsorteringen kom pa sa satt att
sta i opposition till destruktionsiden och alit vad den for med sig. Nar Boras gjorde sin
avfallsplan - med borjan 1986, var avfallsminimering och atervinning tva centrala mal.
Dartill fanns forhoppningar om renare teknik, men inforandet av sadan, liksom paverkan
pa manniskors livsstil i riktning mot en lagre konsumtion menade man sta utanfor den
kommunala maktsfaren.
164