Kallsortering

Del papperssacken introducerades under 1960-talet forbattrades renhelllningsarbetamas
arbetsmiljo snabbt- inte bara pel grund av sacken som seldan utan desto mer pel grund
av att vi larde oss forpacka sopoma innan vi slangde dem i sopnedkastet
villasacken.
Melnga problem finns dock kvar, t ex svfuframkomliga transportvagar, otympliga
behelllare och obekvama insamlingsfordon. Ar 1972 pelborjades en utredning om
renhclllningsarbetamas arbetsmiljo. 1978 resulterade denna i en forstarkt lagstiftning
avseende soprums utformning samt utformning av transportvagama till och frcln
soprummen. Denna forandring i byggnadslagen kom att galla retroaktivt, nelgot som
tidigare endast varit aktuellt vid andring av den svenska faderskapslagen.
Forandringen av byggnadslagen - med renhelllningsarbetamas arbetsmiljo som grund, kan
ses som det slutliga steget i kampen for renhclllningsarbetamas jamstalldhet. I och med
utredningen om renhelllningsarbetarnas arbetsmiljo kom renhelllningsarbetaren att
diskuteras offentligt pel allvar for forsta gelngen sedan strejken 1908. Diskussionen i
slutet av 1970-talet tenderade att inte bara omfatta arbetaren utan hela arbetsorganisationen.
Renhclllningen som helhet bringades offentlighet men med arbetaren i fokus.
4.5.2 Latrinuppsamling
Den tidiga latrinhanteringen hade byggt pel att var och en hall sig med egna behelllare,
som i basta fall var tata och barbara. Som behelllare anvandes gamla silltunnor,
fotogenfat och liknande. Det fanns aven behelllare som inte var barbara, och som darfor
melste gravas ur for hand, ett obehagligt arbete.
Fore standardkarlets tillkomst fanns pel melnga helll bestammelser om att behelllarna skulle
vara forsedda med lock, men det var narmast omojligt att fellocken tattslutande, sarskilt
som karlen ofta var overfulla. Ett standardkarl skulle i forsta hand underlatta hamtningen,
men aven forbattra avtradenas hygieniska standard.
Stockholms forsta standardkarl infordes under 1860- och 1870-talen. Det nya karlet gavs
forst konventionella buktiga former som de tidigare lax- och silltunnoma, men ganska
snart overgavs denna form for den mer andamcllsenliga koniska, nedtill svagt
avsmalnande formen. Karlen tillverkades i tvel storlekar; 63 liter och 40 liter, av vilka
den storre var avsedd for gclrdsavtraden och den mindre for velningsavtraden, (Tingsten
1911).
Redan c1r 1880 foreslog Stockholms renhelllningsverks direktor F G F Wallander
inforande av ett standardkarl i plelt med tattslutande lock och klambygel, men forst efter
flera clrs forlopp medgav dratselkammaren att forsok i omfattande skala finge goras.
Aren 1885-1888 inkoptes clrligen 660 karl och 1889 inkoptes 1200 dylika, men forst c1r
1890 beslutades "att karlen skulle allmanneligen anvandas", (Wallander 1897).
Karlen var cylindriska, tillverkade i 1,5 mm martinstellplelt med nitade skarvar, av vilka
sidoskarven dfujamte hoploddes med borax och massing. Bottenplelten av 2,5 millimeters
tjocklek var forsedd med en nedelt pressad kant. Karlen bestroks vanna tned stenkolstjara.
Locken tillverkades av stcllplelt och forselgs med en tatande gummiring och en av
direktor Wallander konstruerad bygel. De tillverkades i tvel storlekar; den ena rymde 52
40