En kamp om själar - Doria

Jag vill redan här notera att man både på den vita och på den röda sidan
kraftigt överdrev det våld som förekom, liksom även sina egna framgångar.
Detta gällde också i fråga om Borgåbygden. Tidningarna på den
vita sidan var fulla av skildringar om ”rödryssarnas” hänsynslösa framfart.
På samma sätt fanns det i den information de röda distribuerade skildringar
om de vita slaktarnas bestialiska dåd. Rykten spreds över frontlinjen och
injagade en hejdlös skräck bland allmänheten, vilket sedan fick tragiska
utlopp när kriget var slut.
På de flesta håll i Finland fanns stora sociala olikheter mellan de vita
och röda. På den röda sidan fanns få som tillhörde den klass som kunde
räknas som välbärgad, som med andra ord hade egendomar (den s.k.
”ägande” klassen). En del forskare har dragit gränslinjen mellan det
industrialiserade södra Finland, där det i första hand fanns röda och det
agrara mellersta och norra Finland där de vita var i majoritet. Enligt en
undersökning gjord av Viljo Rasila som omfattar de stupade på båda
sidorna fanns följande yrkesgrupper representerade:
Tabell 12. De i inbördeskriget dödades yrken (Rasila). 321
Yrkesgrupp Vita Röda
1. Tjänstemän 17% 1,1%
2. Bönder 45,4% 5,4%
3. Arrendatorer 11,0% 12,5%
4. Inhysingar och lantarbetare 8,7% 16,1%
Arbetare (i första hand industriarbetare) 14,2% 62,8%
Övriga 3,7% 2,1%
Jaakko Paavolainen har i sin forskning undersökt vilka som stupade,
mördades eller arkebuserades på den vita sidan:
321 Rasila & Jutikkala & Kulha 1977.
122