En kamp om själar - Doria

ödas sida. Man intog samma linje som kyrkan i övrigt. Följden var
besvikelse och bitterhet mot kyrkan på de orter där större grupper hade
slutit sig till de röda.
13.2. Borgå domkyrkoförsamling
13.2.1. Kyrkostämma, kyrkofullmäktige och kyrkoråd
Det finns inte mycket som berör inbördeskriget antecknat i protokollen
från de möten som kyrkostämman, kyrkofullmäktige och kyrkorådet höll
efter krigets slut. Enligt kyrkorådsprotokollet från den 24 maj 1918 beslöt
kyrkorådet att ordna en sorge- och åminnelsefest till minne av dem som
hade stupat i kampen mot de röda. Församlingen profilerade sålunda sin
inställning för de vida. Protokollets text är synnerligen känsloladdad och
avslöjar tydligt rådets inställning till det som hade hänt.
Kyrkorådet beslöt enhälligt att ordna en sorge- och åminnelsefest till minne af de
personer tillhörande Borgå stads- och landsförsamling, hvilka med ära stupat i
kriget eller fallit offer i den stora fosterländska kampen beslöt kyrkorådet låta
trycka och utdela ej blott en förteckning, upptagande de fallnes namn utan äfven
de psalmer och sånger, som vid tillfället kommer att sjungas. Likaså skulle vid
åminnelsefesten hornmusik anskaffas på församlingens bekostnad. 482
I programbladet för festen den 2 juni 1918 framgår de psalmer och sånger
man sjöng. Man inledde festen med psalmen ”Vår Gud är oss en väldig
borg” och slutade med lantdagspsalmens sista vers ”Välsigna, Herre och
bevara”. 483 I sista versen sjöng man ord som på sätt och vis var ett
ställningstagande, i detta fall för ”arbetarna”.
482 BKSA II Cb:7, 14, Kyrkorådsmötet 24.5.1918 § 4.
483 BKSA Programbladet finns återgivet i bilaga 2: ”Psalmer och sånger hvilka
sjungas vid Sorge- och åminnelsefesten i Borgå domkyrka 2 juni 1918”.
195