En kamp om själar - Doria

interimsregeringen själv ansåg att den övertagit kejsarens befogenheter
gentemot Finland). Denna maktlag gav lantdagen högsta beslutande rätt i
inrikespolitiska frågor. De ryska myndigheterna skulle dock enligt lagen
också i fortsättningen sköta utrikespolitiken och försvarsfrågor. Aleksandr
Kerenskijs (1881-1970) regering klarade dock av kuppförsöket och den
ryska regeringen vägrade godkänna den finländska maktlagen. Lantdagen
i Finland upplöstes och nyval utlystes. Lantdagsval förrättades den första
och andra oktober 1917 och ledde till seger för de borgerliga partierna. I
den nya lantdagen hade de borgerliga 108 platser mot socialisternas 92.
Kerenskijs provisoriska regering i Ryssland föll den 7 november 1917,
den händelse som senare kom att kallas oktoberrevolutionen, och under
ledning av Vladimir Iljitj Lenin övertogs makten av sovjeten i St
Petersburg och dess militärrevolutionära kommitté i vilken bolsjevikerna
var i majoritet. 30
Lantdagen, med borgerlig majoritet, föreslog nu att den högsta makten
i Finland skulle överföras till en statsföreståndarnämnd med tre ledamöter.
Beslutet sattes inte i verket på grund av agrarförbundets och socialdemokraternas
motstånd. Socialdemokraterna framlade den 8 november
1917 ett förslag i lantdagen som har fått benämningen ”Vi kräver –
deklarationen”. 31 Utöver ett omfattande socialt reformprogram innehöll
deklarationen ett krav att Finlands frihet skulle tryggas genom ett avtal
med Ryssland. Deklarationen behandlades inte i lantdagen eftersom den
enligt talmannen inte uppfyllde de formella kraven för en lagmotion.
Vid denna tid var de mindre bemedlade folkgruppernas livsvillkor
synnerligen svåra och otillfredsställande och till följd av världskriget
försämrades läget ytterligare. Nöden drabbade större delen av landets
befolkning och den var hård och skoningslös. Många personer tvingades
leva på svältgränsen. Inflationen sköt i höjden, arbetslösheten ökade och
livsmedelsbristen blev allt svårare. Allt detta bidrog till att öka oron i
landet. För att klara av folkförsörjningen var myndigheterna tvungna att
införa ransonering av livsmedel. 32
30
Jussila & Hentilä & Nevakivi 2000, 116, 118.
31
Paavolainen 1966, 62; Oittinen 1948, 165; Jussila & Hentilä & Nevakivi 2000, 118-
119.
32
Finland 1917-1920 1993, 368-369; Soikkanen 1980, 11.
34